1960-talsvagn

1960-talsvagn
A2 är en typisk 1960-talsvagn
Fordonstyp(er)	Personvagn Postvagn Resgodsvagn Restaurangvagn Sovvagn
Tillverkningsår	1960–1969
Byggt antal	529 st
Tillverkare	Kalmar Verkstad Kockums AB Svenska Järnvägsverkstäderna
Typbeteckningar	Se tabell nedan
Ägare	SJ AB m.fl. se respektive typ

1960-talsvagn är samlingsbenämningen på de persontågsvagnar som Statens Järnvägar beställde under 1960-talet för fjärrtågstrafik. Vagnarna tillverkades av den nationella järnvägsindustrin, det vill säga Kalmar Verkstad AB, Kockums Mekaniska Verkstad och AB Svenska Järnvägsverkstäderna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Under 1950-talet började SJ:s vagnspark bli allt mer föråldrad och hade ännu vagnar byggda i trä från 1900-talets allra första år i trafik, och därför börjades en ny vagnstyp utredas.

SJ gav de tre vagnstillverkare vid den här tiden, d.v.s. Kalmar Verkstad AB (KVAB, senare Statsföretag), Kockums och AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ), i uppdrag att konstruera och tillverka vagnarna. De första levererades 1960 och kom sedan i olika omgångar under hela 1960-talet varför typen dessemellan kallas "1960-talsvagnar".

Totalt levererades 464 exemplar 1960-talsvagnar till SJ under perioden 1960–1969. Vagnarna hade alla en längd över buffertarna på 24,10 meter (undantaget sovvagnarna med längden 24,50 meter). Vagnkorgen är byggd i cortenstål. Entrédörrarna ligger i plan med ytterväggen. Entrédörrarna går inte att fjärrmanövrera vilket gör att konduktören manuellt får stänga dörrarna. Fönstren är av öppningsbar typ med fönsterram i kromad metall eller aluminium. Till att börja med fanns heller ingen låsning av entrédörrarna vid högre farter, vilket var en säkerhetsrisk. Automatisk låsning tillkom dock redan de första åren och vagnar som saknade detta kompletterades snart med detta.

I drift[redigera | redigera wikitext]

Med tiden renoverades 1960-talsvagnarna. Några av åtgärderna var följande:

• inbyggda slutlyktor
• ny stolklädsel (grovt tyg i rostbrun färg) i olika omgångar och
• ny innerbelysning
• väggar fick ny beklädnad.
• vakuum- WC

Flera varianter tillkom genom diverse ombyggnader.

När Statens Järnvägar bolagiserades 2001 överfördes merparten av vagnarna till SJ AB, postvagnarna kom dock att tillfalla Green Cargo och resgodsvagnarna hade redan börjat slopas eftersom resgodshanteringen lades ned året innan. Vidare tillföll även ett antal vagnar Affärsverket Statens Järnvägar som uthyrde dem till olika operatörer som bedrev trafik upphandlad av Rikstrafiken.

Slopning[redigera | redigera wikitext]

2004 började SJ att slopa sina 1960-talsvagnar och 2006 togs de sista sittvagnarna ur trafik. Vissa såldes till olika privata aktörer samt till de kroatiska järnvägarna. Kvar i SJ:s ägo finns sovvagnar, ett fåtal resgodsvagnar samt diverse specialvagnar. Tidigare fanns även restaurangvagnar men dessa avställdes 2010-2011 med undantag av fem som såldes till Affärsverket Statens Järnvägar.

När Affärsverket Statens Järnvägar avvecklade sin verksamhet hamnade 1960-talsvagnarna hos de privata aktörerna Skandinaviska Jernbanor, Tågåkeriet i Bergslagen samt Netrail. Netrail sålde sedan vidare sina vagnar till Snälltåget.

Ingående vagnstyper[redigera | redigera wikitext]

Här följer några data om de vanligaste 1960-talsvagnarna, för varianter: se huvudvariantens sida. Typer markerade med asterisk anger en typ som ombyggts till det senare, då anges ombyggnadsår som tillverkningsår och med ursprungligt tillverkningsår inom parentes.

Lite om tekniken[redigera | redigera wikitext]

Tidigare vagnsgenerationer var 23,5 meter men 1960-talsvagnarna utfördes alla med längden 24,1 meter, förutom sovvagnarna som fick längden 24,50 meter. Vagnkorgen kännetecknas av att gavlarna är avrundade. Vagntypen var till viss del påverkad av personvagnsutvecklingen i främst Tyskland.

Endast vissa av restaurangvagnarna försågs med klimatanläggning, vilket gjorde att innertemperaturen sommartid kunde bli rätt hög. Sittkomforten var dock mycket god även i andra klass. Komforten i andraklass var högre än vad det annars brukade vara i fjärrtågsvagnar i de flesta andra europeiska länder under denna tid.

Vagnkorgens bredd var 314 cm.

Vagnarna var dock kortare än motsvarande vagnar i t.ex. dåvarande Västtyskland. 1960-talsvagnarna var 24,1 meter, medan motsvarande västtyska vagnar var 26,4 meter (vissa 27,5 meter) långa. Ett vanligt mått på den tiden var annars 24,5 m vilket även var måttet på SJ:s sovvagnar av denna generation.

Översikt svenska personvagnar, sextiotalsgenerationen, originalutförande[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

• Svenska Person- och Motorvagnar 1999, SJK Skriftserie nr. 69, Stockholm 1999 ISBN 91-85098-87-6