Herrarnas stafett 4 × 100 meter vid olympiska sommarspelen 2012, i London i Storbritannien avgjordes den tionde och elfte augusti på Londons Olympiastadion.[1] Tävlingen inleddes med en försöksomgång där alla nationer deltog för att kvalificera sig till finalen. I finalen deltog 8 nationer. [2] Nesta Carter, Michael Frater, Usain Bolt, Asafa Powell och Dwight Thomas från Jamaica var regerande mästare efter segern i Peking 2008.[3]
Före tävlingarna gällde dessa rekord:
Tider anges i lokal tid, det vill säga västeuropeisk sommartid (UTC+1).[1]
- 10 augusti
19:45 – Försök
- 11 augusti
- Q innebär avancemang utifrån placering i heatet.
- q innebär avancemang utifrån total placering.
- DNS innebär att personen inte startade.
- DNF innebär att personen inte fullföljde.
- DQ innebär diskvalificering.
- NR innebär nationellt rekord.
- OR innebär olympiskt rekord.
- WR innebär världsrekord.
- WJR innebär världsrekord för juniorer
- AR innebär världsdelsrekord (area record) (i detta fall Oceanien)
- PB innebär personligt rekord.
- SB innebär säsongsbästa.
Den inledande försöksomgången hölls den 10 augusti.
Placering | Bana | Nation | Tävlande | Tid | Noteringar |
1 | 6 | Jamaica | Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Kemar Bailey-Cole | 37,39 | Q, SB |
2 | 3 | Kanada | Gavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn Warner | 38,05 | Q, SB |
3 | 7 | Nederländerna | Brian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk | 38,29 | Q, NR |
4 | 8 | Brasilien | Aldemir da Silva Junior, Sandro Viana, Nilson Andre, Bruno de Barros | 38,35 | SB |
5 | 5 | Kina | Guo Fan, Liang Jiahong, Su Bingtian, Zhang Peimeng | 38,38 | NR |
6 | 4 | Saint Kitts och Nevis | Lestrod Roland, Jason Rogers, Antoine Adams, Brijesh Lawrence | 38,41 | NR |
7 | 9 | Italien | Simone Collio, Jacques Riparelli, Davide Manenti, Fabio Cerutti | 38,58 | SB |
99 | 2 | Storbritannien | Christian Malcolm, Dwain Chambers, Danny Talbot, Adam Gemili | 99.99 DQ (37,93) | |
Placering | Bana | Nation | Tävlande | Tid | Noteringar |
1 | 7 | USA[a] | Jeff Demps, Darvis Patton, Trell Kimmons, Justin Gatlin | 37,38 | Q, NR |
2 | 9 | Japan | Ryota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka | 38,07 | Q, SB |
3 | 4 | Trinidad och Tobago | Richard Thompson, Marc Burns, Emmanuel Callender, Keston Bledman | 38,10 | Q, SB |
4 | 5 | Frankrike | Jimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon | 38,15 | q |
5 | 2 | Australien | Anthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Josh Ross | 38,17 | q, AR |
6 | 3 | Polen | Kamil Masztak, Dariusz Kuć, Robert Kubaczyk, Kamil Kryński | 38,31 | NR |
7 | 6 | Tyskland | Julian Reus, Tobias Unger, Alexander Kosenkow, Lucas Jakubczyk | 38,37 | |
8 | 8 | Hongkong | Tang Yik Chun, Lai Chun Ho, Ng Ka Fung, Tsui Chi Ho | 38,61 | |
Finalen ägde rum den 11 augusti.
Placering | Bana | Nation | Tävlande | Tid | Noteringar |
| 6 | Jamaica | Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Usain Bolt | 36,84 | WR OR NR |
| 7 | USA[a] | Trell Kimmons, Justin Gatlin, Tyson Gay, Ryan Bailey | 37,04 | NR |
| 9 | Trinidad och Tobago | Keston Bledman, Marc Burns, Emmanuel Callender, Richard Thompson | 38,12 | |
4 | 3 | Frankrike | Jimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon | 38,16 | |
5 | 4 | Japan | Ryota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka | 38,35 | |
6 | 8 | Nederländerna | Brian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk | 38,39 | |
7 | 2 | Australien | Anthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Joshua Ross | 38,43 | |
99 | 5 | Kanada | Gavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn Warner | 99.99 DQ (38,07) | R 163.3a |
- ^ [a b c d] USA blev diskvalificerat efter att Tyson Gay blev avstängd för drogbruk. IOC flyttade officiellt medaljerna först 2015.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Athletics at the 2012 Summer Olympics, 26 januari 2017.