Röd flugsvamp
| Röd flugsvamp Status i världen: Livskraftig (lc) | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Stam | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Agaricales |
| Familj | Amanitaceae |
| Släkte | Flugsvampar Amanita |
| Art | Röd flugsvamp A. muscaria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Amanita muscaria | |
| Auktor | (L.) Hook. |
| Den mykologiska karaktären hos röd flugsvamp: | |||||||||
|
|
|
|
|
| |||||
|
|
|
| |||||||
Röd flugsvamp (Amanita muscaria) är en vanligt förekommande svamp. Hatten är röd med vita prickar. Liksom många flugsvampar är den röda flugsvampen giftig och skall därför inte användas som matsvamp.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Traditionella användningsområden är som insektsgift och som drog.[1] Sibiriska schamaner använde svampen i ritualer vars syfte var att etablera kontakt med andevärlden. Linné beskrev hur sönderstött röd flugsvamp kunde användas för att fördriva vägglöss.[2]
En spridd uppfattning är att vikingar använde röd flugsvamp för att framkalla tillräckligt mycket vrede för att kunna gå bärsärkagång. Det finns dock inga historiska bevis för detta, utan uppfattningen bygger på en hypotes av en enskild 1700-talsforskare, Samuel Ödmann.[2]
Giftighet
[redigera | redigera wikitext]Den röda flugsvampen innehåller bland annat de cellskadande gifterna ibotensyra, muskazon och muscimol.[3] Typiska förgiftningssymtom är bland annat illamående, kräkningar, förvirring, yrsel, synrubbningar och hallucinationer. Svampen är inte lika giftig som lömsk eller vit flugsvamp – ända in på 1950-talet beskrevs den i en del svampböcker som god efter förvällning och avdragning av hatthuden.
Förgiftningar är mycket ovanliga i Sverige och sker vanligen då någon använt svampen som berusningsmedel och överdoserat. Vid låga doser får man enbart svaga hallucinationer. Enstaka fall gäller barn som lockats av utseendet eller personer som förväxlat den med den bland annat i södra Europa växande matsvampen kejsarflugsvamp.[2]
Röd flugsvamp har egenheten att ur normal mark ta upp betydande mängder vanadin (upp till några hundra mg/kg torrvikt), som i svampen binds i anjonkomplexet amavadin.[4]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Enligt Siikala 1978: 44 ff (även Goodman 1989)
- ^ [a b c] Dicte Helmersson (30 augusti 2004). ”Svampdags: Vikingar och svampar”. Arkiverad från originalet den 29 april 2014. https://web.archive.org/web/20140429143404/http://www.ne.se/rep/svampdags-vikingar-och-svampar. Läst 29 augusti 2021.
- ^ Giftsvampar och svampgifter
- ^ http://www.amanitaceae.org/?Trace%20Elements
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Röd flugsvamp.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Suber, Nils (1976). Plocka rätt svamp. Nacka: Rabén & Sjögren. sid. 16-17. ISBN 91 29 41881 X
|