Anna Branting

Anna Branting
Anna Branting vid tiden för sin och Hjalmars förlovning.
FöddAnna Matilda Charlotta Jäderin
19 november 1855
Klara församling[1][2][3]
Död11 december 1950 (95 år)
Gustav Vasa församling[4][5], Sverige
BegravdAdolf Fredriks kyrkogård[6]
kartor
Medborgare iSverige[7][8]
Sysselsättningförfattare[4], journalist[4]
Befattning
Sveriges statsministergemål (1920–1920)
Sveriges statsministergemål (1921–1923)
Sveriges statsministergemål (1924–1925)
Politiskt parti
Socialdemokraterna
MakeHjalmar Branting
(g. 1884–)[4][3][9]
BarnVera von Kræmer (f. 1878)[9]
Henry von Kræmer (f. 1880)
Georg Branting (f. 1887)[3][9][10]
Sonja Branting-Westerståhl (f. 1890)[3][9][10]
SläktingarAxel Jäderin (syskon)
Edvard Jäderin (syskon)
Redigera Wikidata
Anna Branting på 1910-talet.
Anna och Hjalmar Brantings grav på Adolf Fredriks kyrkogård, Stockholm.

Anna Matilda Charlotta Branting, född Jäderin den 19 november 1855 i Stockholm, död 11 december 1950 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk författare, som ibland skrev under pseudonymen René.[11]

Anna Branting gick i Statens normalskola i Stockholm. Efter skolan var hon först medarbetare i tidskriften Tiden 1884–1885 och blev sedan teaterrecensent i Social-Demokraten (1886–1892, 1913–1917) och Stockholmstidningen (1892–1909).

Anna Branting var socialdemokrat, men normalt inte politiskt verksam: det väckte därför förvåning när hon 1902 blev en av de socialdemokratiska kvinnor som bidrog till grundandet av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) tillsammans med Elin Engström och Erika Lindqvist.[12]

Anna Brantings författarskap består av tragiska romaner och noveller med äktenskaplig trohet och kvinnans behov av arbete och försörjning som genomgående tema, där ibland döden eller isolering är de enda val som samhället ger kvinnan. Den åskådning som berättelserna återger har anklagats för att vara både brutal och naiv. I romanen Staden (1901) porträtterar hon de båda författarna och vännerna Axel Wallengren och Emil Kléen, som på 1890-talet ofta var gäster i det brantingska hemmet.

Anna Brantings föräldrar var poliskommissarien Erik Jäderin (1804–1876) och Charlotta Holm (1826–1886). Hon var syster till geodeten Edvard Jäderin och en av Svenska Dagbladets grundare, Axel Jäderin. Hon var gift 1877–1883 med löjtnant Gustaf Vilhelm von Kræmer, med vilken hon hade barnen Vera von Kræmer och Henry von Kræmer (1880–1957), och från 1884 med politikern Hjalmar Branting, med vilken hon hade sonen Georg Branting och dottern Sonja Branting-Westerståhl.

Skönlitteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Svenska kvinnor i offentlig verksamhet. N.S. Lundström, 1924.
  • John Landquist, biografisk artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon del VI (Sthlm 1926)
  1. ^ Rotemansarkivet, läs online, läst: 10 april 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ Klara kyrkoarkiv, Dopböcker över äkta barn, SE/SSA/0010/C I b/9 (1851-1861), bildid: C0056125_00102, födelse- och dopbok, s. 114, läs onlineläs online, läst: 10 april 2018, ”Anna Mathilda Charlotta, Poliskommisarien ?? Jädrin H(ustru) Gustava Carlotta? Holm....”.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 12 april 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] John Landquist, Anna M C Branting (f. Jäderin), s. 39, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16866, läst: 28 december 2016.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges dödbok, läst: 3 april 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gravstensinventeringen, Sveriges Släktforskarförbund, Gravstensinventeringen: 3459?pid=2, läst: 9 maj 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Elisabeth Møller Jensen, Anna Mathilda Charlotta Branting, Nordisk kvinnolitteraturhistoria (på engelska), Kvinfo, 1993, läs online, läst: 1 maj 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 12 april 2018.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 12 april 2018.[källa från Wikidata]
  11. ^ Ilshammar, Lars (2010) [2010]. ”Den rastlöse publicisten”. i Mats Bergstrand, Per T. Ohlsson. Hjalmar Branting. Sveriges statsministrar under 100 år. Albert Bonniers förlag. sid. 43. Libris 11858074. ISBN 978-91-0-011981-2 
  12. ^ Lindgren, Anne-Marie & Lindgren Åsbrink, Marika, Systrar, kamrater!: arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer, Idé och tendens, Stockholm, 2007

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]