Arsen Avakov
| Arsen Avakov | |
 Arsen Avakov | |
| Tid i befattningen 22 februari 2014–15 juli 2022 | |
| President | Oleksandr Turtjynov (tillförordnad) |
|---|---|
| Premiärminister | Arsenij Jatsenjuk |
| Företrädare | Vitalij Zachartjenko |
| Efterträdare | Denys Monastyrskyj |
| Tid i befattningen 27 november 2014–2 december 2014 | |
| Tid i befattningen 12 december 2012–17 mars 2014 | |
Guvernör i Charkiv | |
| Född | Arsen Borysovytj Avakov 2 januari 1964 Baku, Azerbajdzjanska SSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet | Ukrainsk |
| Politiskt parti | Folkfronten (sedan 2014) |
| Övrig politisk anknytning | Fäderneslandsförbundet 2010–2014 |
| Namnteckning |  |
| Webbplats | www.avakov.com |
Arsen Borysovytj Avakov, (ukrainska: Арсен Борисович Аваков, armeniska: Արսեն Բորիսի Ավակով), född 2 januari 1964 Baku, Azerbajdzjanska SSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk statsman och politiker av armeniskt ursprung. Ukrainas inrikesminister från 22 februari 2014 tills han beviljades avsked den 15 juli 2022.[1]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Född den 2 januari 1964 i Baku i familjen till en militär.
Efter nationalitet – armeniska. Sedan 1966 har han varit permanent bosatt i Ukraina. Medborgare i Ukraina.
1990 grundade han JSC Investor. 2005–2010 var han guvernör för Charkivs regionala statsförvaltning.[2]
Från hösten 2011 till december 2012 befann han sig i politisk exil i Italien på grund av förföljelsen i Ukraina av Viktor Janukovitjs regim.
2012 valdes han till folkets ställföreträdare i Ukraina.
Under 2014 års revolution var han en av befälhavarna för Euromajdan.[3]
Den 27 februari 2014 godkände Verkhovna Rada i Ukraina Arsen Avakov som Ukrainas inrikesminister.
På initiativ av Avakov skapades Ukrainas nationalgarde och frivilliga bataljoner 2014. De gjorde det möjligt att stoppa militär aggression från Ryska federationens sida i östra Ukraina.[4][5]
Natten mellan den 7 och 8 april 2014 ledde Avakov personligen stormningen av Charkivs regionala statsförvaltningsbyggnad, som tillfångatogs av separatister och militanter från Ryska federationen.[6]
Avakov initierade inrikesministeriets ansträngningar att införa biometriska pass. Detta var en nödvändig förutsättning för införandet av ett visumfritt system för Ukraina med EU-länder.
Avakov försvarade det ukrainska nationalgardets soldat Vitaly Markiv i Italien. Med Avakovs deltagande lade en domstol i Milano (Italien) ner anklagelserna mot Markiv och Ukraina för att ha dödat fotojournalisten Andrea Rocchelli (Italien) och människorättsaktivisten Andrei Mironov (Ryska federationen) under belägringen av Slovjansk i maj 2014.
Avakov var Ukrainas inrikesminister från 24 februari 2014 till 15 juli 2021, under två presidenter i Ukraina: Petro Porosjenko och Volodymyr Zelenskyj, och var medlem i fem Ukrainas ministerkabinetter. Detta är den längsta kadensen i det oberoende Ukraina.[7]
Statliga utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Honored Economist of Ukraine (2007-06-22)
- Förtjänstorden (Ukraina) III graden (2016-04-15)
- Hederslegionen (Frankrike) (2022-09-06)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Ukrainian Parliament Accepts Resignation Of Influential Interior Minister” (på engelska). https://www.rferl.org/a/ukraine-avakov-resignation-accepted/31359737.html. Läst 18 januari 2023.
- ^ ”Demonstranter med bland de nya ministrarna”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/varlden/demonstranter-med-bland-de-nya-ministrarna/.
- ^ USA: Ukraina ingen strid mellan öst och väst - svenska.yle.fi
- ^ ”USA: Ingen strid mellan öst och väst i Ukraina”. svenska.yle.fi. 26 februari 2014. https://svenska.yle.fi/a/7-763887.
- ^ ”The book "Volunteer Battalions. Story of a heroic deed of battalions that saved the country" was presented in Canada by Arsen Avakov”. kmu.gov.ua. 25 september 2017. https://www.kmu.gov.ua/en/news/250297155.
- ^ ”Ukraine Authorities Clear Kharkiv Building, Arrest Scores Of 'Separatists'”. rferl.org. 8 april 2014. https://www.rferl.org/a/kharkiv-operation-ukraine-terrorism-separatist-arrests/25324984.html.
- ^ ”Ukrainian Parliament Accepts Resignation Of Influential Interior Minister”. rferl.org. 15 juli 2021. https://www.rferl.org/a/ukraine-avakov-resignation-accepted/31359737.html.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Arsen Avakov.
| |||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||
