Brittiska vågen

Brittiska vågen, brittiska invasionen (en British Invasion), är ett musikhistoriskt begrepp som syftar på mitten av 1960-talet, framför allt åren 1964-1966, då ett flertal brittiska popgrupper och artister, med The Beatles i spetsen, började toppa hitlistorna i flera länder. Det gällde främst USA^[1], men även i andra länder, bland annat Sverige.

De flesta grupperna var inspirerade av amerikansk och svart musik, och hade redan slagit igenom i Storbritannien då de gav sig på den amerikanska marknaden.

I början och mitten av 1980-talet kom en andra brittiska våg.

• The Animals
• The Applejacks
• The Beatles
• The Big Three
• Billy J Kramer and the Dakotas
• The Birds
• Brian Poole
• Cilla Black
• Chad & Jeremy
• Petula Clark
• Cliff Bennett and the Rebel Rousers
• Cream
• Crispian St. Peters
• Dave Berry
• Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick and Tich
• The Dave Clark Five
• Donovan
• Downliners Sect
• The Fortunes
• The Fourmost
• Freddie and the Dreamers
• Gerry and the Pacemakers
• Herman's Hermits
• The Hollies
• The Honeycombs
• Johnny Kidd and the Pirates
• The Kinks
• Manfred Mann
• Marianne Faithfull
• The Marmalade
• The Merseybeats
• The Moody Blues
• The Nashville Teens
• The New Vaudeville Band
• Peter and Gordon
• The Pretty Things
• Procol Harum
• The Rolling Stones
• Sandie Shaw
• The Scaffold
• The Searchers
• The Shadows
• The Small Faces
• The Sorrows
• The Spencer Davis Group
• Dusty Springfield
• The Steampacket
• The Swinging Blue Jeans
• Them (irländsk rockgrupp)
• The Tremeloes
• The Troggs
• The Undertakers
• Wayne Fontana and the Mindbenders
• The Who
• The Yardbirds
• The Zombies

• British Invasion Bands and Artists