Engelska Ligacupen

Engelska ligacupen (engelska: English Football League Cup, EFL) är en fotbollsturnering som startade säsongen 1960/1961. Till skillnad från FA-cupen där 762 lag deltog säsongen 2008–09, deltar bara 92 lag. Det är de 72 klubbarna från English Football League, som organiserar tävlingen, och 20 lag från Premier League, vilka utgör de fyra högsta divisionerna i engelsk seriefotboll.^[1] Segraren kvalificerar sig för Europa League. De sex första säsongerna spelades finalerna i dubbelmöten hemma/borta, 1967 till 2000 avgjordes finalen i en match på Wembley Stadium i London och 2001–2007 spelades finalerna på Millennium Stadium i Cardiff, för att 2008 återigen flyttas tillbaka till det nya Wembley Stadium.

Svenskar som vunnit Ligacupen är följande: Roland Nilsson, Sheffield Wednesday (1991), Anders Limpar, Arsenal (1993), Pontus Kåmark, Leicester City (1997 och 2000), Nils-Eric Johansson, Blackburn Rovers (2002), Sebastian Larsson, Birmingham City (2011), Zlatan Ibrahimović, Manchester United (2017), Victor Nilsson Lindelöf, Manchester United (2023) och Anthony Elanga , Manchester United (2023).

Sedan 1982 har Ligacupen varit sponsrad av olika företag som har gett namn åt cupen. Följande namn har använts:

• Milk Cup (1982–1986)
• Littlewoods Challenge Cup (1986–1990)
• Rumbelows Cup (1990–1993)
• Coca-Cola Cup (1993–1998)
• Worthington Cup (1998–2003)
• Carling Cup (2003–2012)
• Capital One Cup (2012–2017)
• Carabao Cup (2017–nutid)

Dubbelmöten

Singelmöten

FA Women's National League Cup för klubbar på nivå 3-8 i det Englands ligasystem för fotboll. Dom två översta nivåerna lag i FA Women's Super League och FA Women's Championship är inte längre med i Cupen från och med 2018/2019. Det har en egen cup FA Women's League Cup.