Kronos

Kronos
Saturnus_fig274.png
Del avGrekisk mytologi
Typtitan (skördegud)
Symbol(er)Skära/lie
Make/makaRhea
FöräldrarGaia och Uranos
SyskonRhea, Okeanos, Hyperion, Theia, Koios, Iapetos, Krios, Mnemosyne, Tethys och Themis
BarnZeus, Hera, Poseidon, Hades, Hestia, Demeter och Chiron
Kronos kastrerar sin far Uranos. Målning av Giorgio Vasari.

Kronos (grekiska: Κρόνος) var i grekisk mytologi den yngste av de ursprungliga titanerna. Han var son till Uranos (symbol för himlen) och Gaia (symbol för jorden).[1] Han kastrerade sin far, åt upp sina barn och fungerade hos grekerna som en skördegud. Kronos motsvaras inom romersk mytologi av Saturnus.

Nedgången av Uranos

[redigera | redigera wikitext]

Hesiodos skrev i sin Theogoni att Kronos var avundsjuk på sin fars allmakt. Uranos skaffade sig sin hustrus fiendskap, när han gömde de yngsta av Gaias barn – den hundrahänte Hekatonchires och enögde Kyklopes, båda två av jätteformat – i Tartaros, för att de skulle hållas i mörker. Gaia skapade då, enligt Hesiodos, en gigantisk stenskära[2] (enligt andra källor en lie[3]) och samlade Kronos och hans bröder för att försöka förmå dem att kastrera sin far.[1]

Saturnus slukar sin son av Francisco de Goya.

Kronos var den ende som var villig att genomföra dådet. Gaia gav honom skäran och placerade honom i ett gömsle. När Gaia och Uranos sedan hade ett möte, attackerade Kronos honom med skäran, kastrerade honom och kastade testiklarna ut i havet. Blodet som forsade ut föll till jorden ledde till skapandet av giganterna, hämndgudinnorna erinyer och asknymferna (meliai). Testiklarna gav ifrån sig ett vitt skum, ur vilket gudinnan Afrodite trädde fram. Kastrationen gjorde slut på Uranos makt[1].

Kronos var den som angav det eviga tema av fejder och skulder som löper genom hela den grekiska mytologin, genom att han kastrerade sin far för att tränga undan honom från makten.

Familj och familjefejden

[redigera | redigera wikitext]

Kronos hustru var systern Rhea. Med henne fick han döttrarna Hera, Demeter och Hestia, samt sönerna Hades, Poseidon och världsalltets härskare Zeus.[1] Han hade för vana att äta upp sina barn när de hade fötts,[1] eftersom ett orakel förutspått att en av dem skulle ta makten från honom. Zeus undkom dock genom att Rhea gav Kronos en sten att äta istället för Zeus[1]. Stenen smorde hon in med honung och grädde för att den lättare skulle slinka ner (se även Abadir). Senare i livet tvingade dock Zeus Kronos att spy upp alla dem han ätit.[1][4]

Symbolik och motsvarigheter

[redigera | redigera wikitext]

Kronos är tidens och åkerbrukets gud och avbildas oftast med en skära. Han benämns av Homeros som "den listige".

Romarnas Saturnus identifierades med den grekiske Kronos.[1]

Kronos sammanblandas ibland med personifieringen av tiden – Chronos.[1]

Olympiska gudarnas släktträd i grekisk mytologi
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Uranos
 
Gaia
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Okeanos
 
Hyperion
 
Koios
 
Krios
 
Iapetos
 
Mnemosyne
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kronos
 
Rhea
 
Tethys
 
Theia
 
Foibe
 
Themis
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Zeus
 
Hera
 
Hestia
 
Demeter
 
Hades
 
Poseidon
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ares
 
Hefaistos
 
Hebe
 
Eileithyia
 
Enyo
 
Eris
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Metis
 
 
 
Maia
 
 
 
 
Leto
 
 
 
 
Semele
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Afrodite
 
Athena
 
 
Hermes
 
Apollon
 
Artemis
 
Dionysos
  1. ^ [a b c d e f g h i] "Kronos". NE.se. Läst 30 maj 2014.
  2. ^ Leadbetter, Ron: "Uranus". Arkiverad 24 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine. Pantheon.org. Läst 30 maj 2014. (engelska)
  3. ^ Swinford, Dean (2006): "Through the Daemon's Gate: Kepler's Somnium, Medieval Dream Narratives, and ...", sid 146. Routledge. Läst 30 maj 2014. (engelska)
  4. ^ Stora mytologiska uppslagsboken (ISBN 91-37-11346-1)