Eugen Semitjov

Eugen Semitjov
Eugen Semitjov. Foto:Bertil Falk
Eugen Semitjov. Foto:Bertil Falk
Född22 maj 1923
Stockholm, Sverige
Död12 juni 1987 (64 år)
Stockholm, Sverige
YrkeRymdexpert, författare, tecknare, journalist
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska och ryska
MakaInga Brink
(1952–1961; skilda)
Anne-Marie Machnow
(1963–1979; skilda)
Webbplatshttp://www.scifiheaven.com[1]

Eugen Semitjov, född 22 maj 1923 i Engelbrekts församling i Stockholm,[2], död 12 juni 1987 i Sankt Görans församling, var en svensk tecknare, författare, rymdexpert och journalist. Från 1942 till 1957 tecknade han serien Allan Kämpe. År 1972 fick han Stora journalistpriset.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och tidiga år

[redigera | redigera wikitext]

Semitjovs föräldrar kom till Sverige år 1923 från Sovjetunionen. Fadern hette Vladimir Semitjov och hans fru Faina samt brodern Vladimir "Volodja" Semitjov, båda var också författare. Eugen Semitjov hade teknisk utbildning och hans chef ansåg att han hade teckningstalang så han blev skickad till Berghs Reklamskola. Senare blev han tecknande motorjournalist i Stockholm.

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Semitjov tjänstgjorde under andra världskriget på F8 Barkarby som flygmekaniker. Enligt hans egen utsago började han teckna serien Allan Kämpe under de pass på F8 då det inte hände något utan alla väntade på order. Från 1942 till 1957 tecknade han sedan serien som närmast är att likna vid en svensk Blixt Gordon. Hans första serie blev Rolf Stål, som dock blev refuserad av Bulls Presstjänst, men serien blev senare publicerad i veckotidningen Såningsmannen, från nr 52, 1952 till nr 30, 1953. Den fick där titeln Äventyr i världsrymden. [3]

Efter 1947 började han utföra tecknade rymdreportage och blev en föregångare på området nyhetsgrafik. Som science fictionskribent och författare hade han rymden som sitt specialämne. När Sputnik 1 sändes upp 1957 fick han göra teckningen som fyllde hela Aftonbladets förstasida.

Eugen Semitjov skrev flera populärvetenskapliga böcker och artiklar för tidningar om rymdfart och annan forskning. Semitjov skrev även en del böcker om kontroversiella fenomen, till exempel UFOn och det paranormala, på ett nyfiket och fantasieggande vis, bland annat inspirerad av teorier av Erich von Däniken, med flera, om att världsreligionernas grundare var tillresande utomjordingar, bland annat med hänvisning till att glorian i medeltidsmålningar av Jesus kunde se ut som en rymdhjälm. När rymdkapplöpningen startade blev författandet och illustrerandet av tidningsartiklar så omfattande att han inte hann med att skriva några böcker. Det syns i utgivningen av de böcker han skrev.

Sitt internationella genombrott fick Eugen Semitjov 1960, då han sändes till Sovjet av Allers förlag för att skriva om den ryska rymdforskningen. Han blev den första västjournalisten som fick förmånen att intervjua kosmonauten Jurij Gagarin direkt på dennes eget språk, ryska, efter att denne blivit den första människan i rymden. Han bevakade fyra av de sex månfärderna på plats i USA, och rapporterade om dem i svensk press, Vid den första månlandningen 1969, medverkar Semitjov som bisittare i Bengt Feldreichs direktsända TV månvaka, som den rymdexpert han verkligen var. 1972 tilldelades Semitjov Stora Journalistpriset i gruppen för annan periodisk press med motiveringen; "för en lysande populärvetenskaplig journalistik, som från science fiction området övergått till verklighetsnära och realistiska reportage med årets serie i Allers "Vår dramatiska framtid" som kulmen". Tre år senare, 1975, tilldelas Semitjov även Jules Verne-priset. Han följde även första uppskjutningen av rymdskytteln på plats i Florida.

En långfilmsdokumentär om Eugen Semitjov och hans familjs bakgrund är under produktion: https://m.imdb.com/title/tt33257921/reference/[4]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Eugen Semitjov – tidigare folkbokförd Semitjow[5] – var 1952–1961 gift med skådespelerskan Inga Brink (1913–2010) och 1963–1979[2][6] med mannekängen och fotomodellen Anne-Marie Machnow (1937–2016)[5]. Eugen Semitjov är begravd på Lidingö kyrkogård.[7]

Eugen Semitjov-priset

[redigera | redigera wikitext]

Han var en tongivande medlem i föreningen Svenska Rymdrörelsen när den grundades 1984 för att främja intresset för rymdfart i Sverige. Föreningen bytte 1991 namn till Svenska Rymdsällskapet och insomnade sedan gradvis under 1990-talets första hälft, för att väckas till liv igen 2012. Svenska Rymdrörelsen instiftade efter Semitjovs död 1987 ett pris till hans minne som heter Eugen Semitjov-priset[8].

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Utgivare

[redigera | redigera wikitext]
  • Semitjov, Vladimir (1982). Viktor Somovs dagbok : Ryssland – från drömmar till mardröm / presenterad av Volodja och Eugen Semitjov ; [övers. från de ryska dagböckerna av Volodja Semitjov, pseudonym för Vladimir Semitjov]. Stockholm: Askild & Kärnekull. Libris 7437457. ISBN 91-582-0291-9 

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ hämtat från: svenskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ Rolf Stål, blogg av Roger Schaeder (2022-03-26)
  4. ^ ”Semitjov: Drömmen om en bättre värld (2025) - IMDb”. https://m.imdb.com/title/tt33257921/reference/. Läst 7 oktober 2024. 
  5. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  6. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  7. ^ FinnGraven
  8. ^ Ariel Borenstein (2012). ”På spaning efter den svenska rymdrörelsen”. Populär Astronomi. http://www.popast.nu/arkiv/nummer-3-september-2012. Läst 10 juni 2013. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Illustrationsbehov författare Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eugen_Semitjov&oldid=56032297”