Fältmarskalk

En fältmarskalk är ett befäl av den högsta graden i många arméer.

Fältmarskalk är i allmänhet som befälsgrad högre än general och den högsta graden inom militärmakten. I många länder är graden avskaffad, delas bara ut under krig, eller tilldelas endast som hedersgrad till kungliga personer.

Titeln har funnits i många militärkulturer sedan lång tid tillbaka. Själva ordet kommer av det frankiska mare scalci, ungefär "hästhållare". Titeln betecknade då befälhavaren för härens beridna del. Under 30-åriga kriget var fältmarskalken underordnad i förhållande till landsherrens generallöjtnant. I de svenska och franska härarna hade fältmarskalkarna oinskränkt militär och betydande politisk befogenhet. I Sverige var dock fältmarskalken underordnad riksmarsken, hans närmaste man var rikstygmästaren.^[1]

Fältmarskalken har i de flesta länder symboliserats med en så kallad marskalksstav, vilken ofta ses i såväl porträtt av höga militärer samt på gradbeteckningar för fältmarskalksgraden.

I olika länder[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Endast en person har haft graden: Gustaf Mannerheim (1933) samt graden Marskalk av Finland (1942).

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

I Frankrike heter graden egentligen marskalk av Frankrike.

Grekland[redigera | redigera wikitext]

Alexandros Papagos är den ende som tilldelats hederstiteln fältmarskalk av Grekland (1949), för sina insatser i kriget mot Benito Mussolini 1940

I Sverige har totalt 75 fältmarskalkar utsetts, från 1609 till 1824. Sedan 1972 används graden inte i Sverige, och hade då sedan länge beslutats att bara användas i krigstid.