Glottal konsonant
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Se även: artikulationssätt · Kategori:Konsonantljud |
| Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
En glottal fon är ett språkljud som bildas genom att stämläpparna (stämbanden) förs samman. Vokaler är av naturen glottalt producerade, men glottala konsonanter kan vara antingen tonande eller tonlösa. Glottala konsonanter kallas ibland för laryngaler efter artikulationsstället struphuvudet (larynx).
I svenskan finns två olika glottala konsonanter som är frikativor och varianter av h-ljudet:
I det internationella fonetiska alfabetet finns dessutom glottal klusil: [ʔ]. Detta är ett stötljud som även kan kallas glottalt stopp eller på tyska knacklaut. Förutom i tyskan förekommer det bland annat i danskan och nederländskan.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Lundström-Holmberg, Eva & af Trampe, Peter, Elementär fonetik. Lund: Studentlitteratur 1987.