Intertotocupen
| Intertotocupen | |
 | |
| Sport(er) | Fotboll |
|---|---|
| År | 1961–2008 |
| Tidigare namn | International Football Cup (1961–1962) |
| Geografisk omfattning | Europa (Uefas medlemsländer) |
| Arrangör | Karl Rappan och Ernst Thommen (ursprungligen) Uefa (1995–2008) |
| Sista mästare |  Aston Villa Braga Deportivo La Coruña Elfsborg Grasshoppers Napoli Rennes Rosenborg Sturm Graz Stuttgart Vaslui (2008) |
| Flest titlar | Stuttgart (3) |
Intertotocupen, även kallad Tipscupen, var en fotbollsturnering för klubblag i Europa. Turneringen, som arrangerades av Uefa från och med säsongen 1995 under det officiella namnet Uefa Intertoto Cup, spelades första gången säsongen 1961/62, då kallad International Football Cup, och sista gången säsongen 2008. I cupen, som för det mesta spelades under sommaren då de stora ligorna i Europa hade speluppehåll, deltog klubbar som inte kvalificerat sig för de andra europeiska cuperna. Klubbarna behövde ansöka om en plats i cupen för att få vara med och bland de som ansökt valdes de ut som placerat sig högst i de nationella ligorna. När Uefa tog över turneringen 1995 infördes en möjlighet att genom Intertotocupen kvalificera sig för spel i Uefacupen.
Franska klubbar var de mest framgångsrika genom åren med 16 finalvinster och fem finalförluster. Tyska klubbar (inklusive både Väst- och Östtyskland) var näst bäst med tolv finalvinster och fem finalförluster. Stuttgart var den mest framgångsrika klubben med tre finalvinster.
Intertotocupen var från början främst avsedd som ett sätt att kunna tillhandahålla meningsfulla matcher att tippa på under sommaren, men erbjöd också en chans för de lite mindre klubbarna att spela mot klubbar från andra länder. Många klubbar tog inte denna cup särskilt seriöst utan såg den mer som ett tillfälle att visa upp spelare som man ville sälja till andra klubbar. Dessutom ansågs den i många fall fungera bra som matchträning för spelare som stod utanför A-laget för tillfället. Många klubbar i de större ligorna ville inte delta i Intertotocupen då de ansåg att det skulle störa deras förberedelser inför höstens ligaspel. Detta gällde även efter det att Uefa tog över turneringen 1995.[1] Efter några år gjorde Uefa det möjligt för medlemsländerna att ge upp platser i cupen, vilka då i stället tilldelades andra medlemsländer.[2]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Intertotocupens upphovsmän var Karl Rappan, en österrikisk före detta landslagsspelare och förbundskapten för Schweiz, och schweizaren Ernst Thommen, Fifa-medlem och under en kort period 1961 tillförordnad Fifa-president. Thommen hade tidigare varit involverad i skapandet av Mässcupen och hade ekonomiska intressen i den schweiziska spelbranschen. Han hade de finansiella musklerna för att anordna en sommarturnering som skulle hålla intresset för spel vid liv när de stora europeiska ligorna låg nere. Uefa ville vid den här tiden inte ha med turneringen att göra, men godkände att den spelades. Klubbar som hade kvalificerat sig för någon av Uefas turneringar fick dock inte delta. Den första upplagan av cupen, då den kallades International Football Cup, drog igång 1961 och vanns av Ajax.[3][4]
De första säsongerna bestod cupen av ett gruppspel under sommaren, vilket följdes av ett slutspel i form av en utslagsturnering från höst till vår, där till slut en ensam vinnare korades efter en regelrätt final. Det visade sig snart att det var svårt att hitta lämpliga speldatum för utslagsmatcherna, som spelades samtidigt som de flesta europeiska ligorna var i full gång. Efter säsongen 1966/67 avskaffades slutspelet och endast gruppspelet behölls. Gruppvinnarna erhöll prispengar, men ingen cupvinnare utsågs. Detta format användes till och med säsongen 1994.[3][4]
Uefa tog över cupen 1995 och gjorde den mer intressant genom att erbjuda en chans för två klubbar att kvalificera sig för Uefacupen. Ett slutspel återinfördes efter gruppspelet, men det slutade med semifinaler där de två vinnarna fick varsin plats i Uefacupen säsongen 1995/96. Den ena klubben, Bordeaux, gick där ända till final och till Intertotocupens nästa säsong utökades antalet platser i Uefacupen till tre.[3][4]
Formatet ändrades igen till säsongen 1998 då inget gruppspel förekom utan cupen blev en ren utslagsturnering. Klubbar från de större ligorna gick in i turneringen i ett senare skede. Fortfarande var det tre klubbar som vann cupen och fick spela i Uefacupen.[2] Den sista ändringen gjordes till säsongen 2006. Antalet utslagsomgångar minskades från fem till tre och hela elva klubbar vann cupen och fick varsin plats i Uefacupen. Bara en plats per land erbjöds, men om en plats inte utnyttjades kunde ett annat land få en andra plats.[5] Den av de elva vinnande klubbarna som gick längst i Uefacupen utsågs till totalvinnare av Intertotocupen.[6]
Säsongen 2008 blev den sista upplagan av Intertotocupen. Som kompensation utökades antalet platser i Uefa Europa League, som Uefacupen bytt namn till.[7]
Resultat[redigera | redigera wikitext]
1961/62–1963/64[redigera | redigera wikitext]
Under cupens tre första säsonger avgjordes finalen i en enda avgörande match.[8]
| Säsong | Vinnare | Resultat | Förlorare | Arena |
|---|---|---|---|---|
| 1961/62 | Ajax  | 4–2 | Feijenoord | Olympiastadion, Amsterdam |
| 1962/63[a] | Slovnaft Bratislava  | 1–0 | Padova | Silvio Appiani-stadion, Padua |
| 1963/64 | Slovnaft Bratislava | 1–0 |  Polonia Bytom | Hohe Warte-stadion, Wien |
- ^ Enligt vissa källor[9][10] avgjordes denna final i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta och där första matchen i Bratislava slutade 0–0.
1964/65–1966/67[redigera | redigera wikitext]
Under dessa tre säsonger avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.[8]
| Säsong | Hemmalag | Resultat | Bortalag | Arena |
|---|---|---|---|---|
| 1964/65 | Leipzig  | 3–0 | Polonia Bytom | Bruno-Plache-Stadion, Leipzig |
| Polonia Bytom | 5–1 | Leipzig | Stadion Polonii, Bytom | |
| 1965/66 | IFK Norrköping | 1–0 | Lokomotive Leipzig | Idrottsparken, Norrköping |
| Lokomotive Leipzig | 4–0 | IFK Norrköping | Bruno-Plache-Stadion, Leipzig | |
| 1966/67 | Internacionál Slovnaft Bratislava | 2–3 | Eintracht Frankfurt | Štadión Pasienky, Bratislava |
| Eintracht Frankfurt | 1–1 (e.f.) | Internacionál Slovnaft Bratislava | Waldstadion, Frankfurt |
1967–1994[redigera | redigera wikitext]
Under dessa säsonger förekom bara gruppspel, inget slutspel. 1967–1968 och 1970 delades klubbarna in i grupperna efter vilken region de kom ifrån. I tabellerna nedan presenteras alla gruppvinnare.[8]
| Säsong | Grupp A1 | Grupp A2 | Grupp A3 | Grupp A4 | Grupp A5 | Grupp A6 | Grupp B1 | Grupp B2 | Grupp B3 | Grupp B4 | Grupp B5 | Grupp B6 | Grupp B7 | Grupp B8 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1967 | Lugano | Feijenoord | Lille |  Lierse | Hannover 96 | Zagłębie Sosnowiec | Polonia Bytom | IFK Göteborg | Ruch Chorzów | VSS Košice |  KB | Fortuna Düsseldorf | ||
| 1968 | Nürnberg | Ajax | Sporting Lissabon | Feijenoord |  Español | ADO Den Haag | Karl-Marx-Stadt | Hansa Rostock | Slovan Bratislava | VSS Košice | Lokomotíva Košice | Odra Opole | Eintracht Braunschweig | Legia Warszawa |
| Säsong | Grupp 1 | Grupp 2 | Grupp 3 | Grupp 4 | Grupp 5 | Grupp 6 | Grupp 7 | Grupp 8 | Grupp 9 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1969 | Malmö FF | Szombierki Bytom | Fürth | ZVL Žilina | IFK Norrköping | Jednota Trenčín | Frem | Wisła Kraków | Odra Opole |
| Säsong | Grupp A1 | Grupp A2 | Grupp A3 | Grupp A4 | Grupp A5 | Grupp B1 | Grupp B2 | Grupp B3 | Grupp B4 | Grupp B5 | Grupp B6 | Grupp B7 | Grupp B8 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1970 | Slovan Bratislava | Hamburg | Sklo Union Teplice | MVV | VSS Košice | Eintracht Braunschweig | Slavia Prag | Marseille | Öster | Wisła Kraków | Austria Salzburg | Baník Ostrava | Polonia Bytom |
1995[redigera | redigera wikitext]
Inför denna säsong tog Uefa över cupen och vinnarna av det återinförda slutspelet kvalificerade sig för Uefacupen. Första säsongen var det två "finaler" och de avgjordes i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.[8]
| Säsong | Hemmalag | Resultat | Bortalag | Arena |
|---|---|---|---|---|
| 1995 | Tirol Innsbruck | 1–1 | Strasbourg | Tivoli-Stadion, Innsbruck |
| Strasbourg | 6–1 | Tirol Innsbruck | Stade de la Meinau, Strasbourg | |
| Karlsruhe | 0–2 | Bordeaux | Wildparkstadion, Karlsruhe | |
| Bordeaux | 2–2 | Karlsruhe | Stade du Parc Lescure, Bordeaux |
1996–2005[redigera | redigera wikitext]
Under dessa säsonger utökades antalet "finaler" till tre och de avgjordes liksom tidigare i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.[8][11]
2006–2008[redigera | redigera wikitext]
Under dessa säsonger utökades antalet "finaler" till elva och de avgjordes liksom tidigare i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil. Den klubb som gick längst i Uefacupen och därför utsågs till totalvinnare av Intertotocupen markeras med guldfärgad bakgrund.[11]
Resultat per klubb[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster samt gruppvinster (endast 1967–1994) per klubb av Intertotocupen.
