Jöns Landberg

Jöns Landberg, född 9 februari 1710 i Nordmark, Värmland, död 1759, bergsman.

Jöns Landberg är bland annat känd för inblandning i efterdyningarna till stora daldansen. Han deltog i stämplingar mot ständerna. Upprorsmakarna bestod av en grupp bestående av Jöns, Tiberg (som varit i tjänst hos Melchior Guy Dickens 1747), bössespännare eller jägare Maisch (Mezger), låssmeden Engberg och löparen Russan. Gruppen rekryterade bönder i Dalarna, Värmland, Dalsland, Skåne och ev. andra sydliga områden.

När verksamheten började uppdagas och gruppen fick nys om det (1757), bestämde sig Jöns för att fly till Norge där han sammanstrålade med en annan landsflykting kapten Gyllenspetz, som sedermera förrådde Jöns så att han blev fängslad i Sverige. Troligtvis avlider Jöns i fängelset. Sonen Magnus Landberg fängslas i Jönköpings slott.

Jöns Landberg var son till gruv- och konstsmeden Magnus (Måns) Landberg (1673-1750) och Barbro Lorentzdotter Hamner (1675-1761). Han gifte sig 1731 med Annika Mattsdotter (1714-1780). De fick ca 14 barn.

• Berättelser ur svenska historien 1869, Anders Fryxell, L.J. Hiertas Förlag, Stockholm, volym 39, kap 27, s. 303-309
• Värmlands Anor, Lars Gunnar Zander, Värmlands släktforskar förening, Utgiven 1997, Upplaga 3, ISSN 1400-1047.

• Antavla^{[död länk]}