Jönssonligan får guldfeber

Jönssonligan får guldfeber
Genrekomedifilm
kriminalfilm
RegissörMikael Ekman[1]
ProducentIngemar Ejve[1]
Björn Henricson[1]
ManusförfattareRolf Börjlind[1]
Erik Balling[2]
Henning Bahs[2]
Baserad påOlsenbandets stora kupp[3] och Olsen-banden går i krig[3]
I större rollerGösta Ekman
Ulf Brunnberg
Björn Gustafson
Birgitta Andersson
Per Grundén
Weiron Holmberg
Carl Billquist
KompositörRagnar Grippe[1]
FotografLars Björne[1]
KlippareSusanne Linnman[1]
ScenografStig Boquist[1]
Teknisk information
ProduktionsbolagNordisk Tonefilm[1]
SF Studios[1]
Svenska Filminstitutet[1]
Nordisk Film[1]
Papphammar Produktion[1]
DistributionSvenska Filminstitutet[1]
Premiär19 oktober 1984 (Sverige)[1]
Speltid101 minuter[1]
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
FöregångareJönssonligan & DynamitHarry
UppföljareJönssonligan dyker upp igen
Mer information
IMDb SFDb Elonet

Redigera Wikidata

Jönssonligan får guldfeber är en svensk film från 1984 regisserad av Mikael Ekman.

Sickan har fått nys om den hemliga generalplanen där Sverige i framtiden ska delas in i ett boendeområde, ett försvarsområde och ett fritidsområde. Planen finns endast på ett datachip hos Försvarsmakten och Sickan vill stjäla chipet och sälja det till sin ärkefiende Wall-Enberg.

Efter att till slut ha lagt vantarna på pengarna för chippet råkar Sickan förväxla sin portfölj med en poliskommissarie som i samma veva får sparken. Polisen upptäcker att hans väska innehåller pengar i stället för fiskeutrustning och beger sig snabbt till Arlanda för att lämna landet. I säkerhetskontrollen hamnar han tillsammans med Jönssonligan. När personalen hittar en kniv i väskan säger han att det är hans, och Sickan får då tillfälle att byta tillbaka väskorna.

Filmen är den tredje i serien om Jönssonligan. Intrigen köptes från den tionde danska filmen Olsen-banden går i krig (1978). Sekvensen då chipet stjäls ur den Franz Jäger-designade skåpbilen är dock hämtad från den fjärde danska filmen Olsen-bandens store kup (1972).[4]

I den danska förlagan avslutas filmen med att huvudrollsfigurerna klättrar i tornuret på Köpenhamns rådhus, en scen inspirerad av den berömda scenen ur Harold Lloyds stumfilm Upp genom luften (1923).[5] De svenska filmmakarna valde att förlägga tornursscenen till Stockholms stadshus som dock saknar klockan och urverket i filmen, detta löstes med rekvisita och trickfilmning.[källa behövs]

Nils Brandt som spelade ligans tredje medlem i de två första Jönssonligan-filmerna, lämnade filmserien, och karaktären Rocky ersattes av Dynamit-Harry (Björn Gustafson), som redan hade presenterats för publiken i föregångaren Jönssonligan & Dynamit-Harry (1982).

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]