Joetsu Shinkansen
Joetsu Shinkansen | |||
Shinkansen Type E7 | |||
Allmänt | |||
---|---|---|---|
Plats | Japan | ||
Land | Japan | ||
Sträcka | Ōmiya - Niigata | ||
Anslutande järnvägslinjer | Hokuriku Shinkansen | ||
Organisation | |||
Invigd | 15 november 1982 | ||
Ägare | JR Higashi Nihon | ||
Infrastrukturförvaltare | JR Higashi Nihon | ||
Trafikoperatör | JR Higashi Nihon | ||
Tekniska fakta | |||
Längd | 269.5 kilometer | ||
Antal spår | dubbelspår hela sträckan | ||
Spårvidd | 1435 mm | ||
Största lutning | 15 ‰ | ||
Minsta kurvradie | 4000 m[1] | ||
Hastighet | 240 kilometer per timme | ||
Elektrifierad | hela sträckan sedan uppförandet | ||
Matning | 25 kV, 50 Hz växelspänning | ||
|
Joetsu Shinkansen (japanska: 上越新幹線?) är en linje för höghastighetståg i det japanska Shinkansennätet som byggdes av Japanese National Railways (JNR) och tillhör och trafikeras idag av JR Higashi Nihon, ett av företagen i samarbetet Japan Railways. Den sträcker sig mellan Ōmiya och Niigata och invigdes i november 1982.[2][3]
När JNR upplöstes 1987 övergick ägandet av Joetsu Shinkansen liksom all Shinkansen infrastruktur till det nybildade Shinkansen Holding Corporation (SHC) som leasade ut banan till JR Higashi Nihon. I oktober 1991 köpte JR groups bolag ut Shinkansenanläggningarna från SHC och sedan dess är banan i JR Higashi Nihon ägo.[2]
När linjen byggdes var maxhastigheten med serie-200-tåg 210 km/h.[4] I juli 1994 började serie E1 dubbeldäckade tåg användas och i maj 2001 infördes serie E4.[2] E1 som hade 12 vagnar togs ur drift 2012 då de sista Max Toki-avgångarna ersattes av två kopplade E4, Max Tanigawa, för att öka passagerarkapaciteten.[5] Hastigheten på större delen av banan idag är 240 km/h, men ett uppgraderingsprojekt startade 2019 för att höja maxhastigheten till 275 km/h och sänka restiden Tokyo - Niigata till under 90 minuter. Det handlar mest om bullerdämpande åtgärder för att leva upp till reglerna kring buller. Samtidigt började tåg av Serie E7 som kan utnyttja den högre hastighetsgränsen att sättas in istället för de E4 som används och har sth 240 km/h. 2022 ska alla avgångar trafikeras med Serie E7.[6]
Redan när Joetsu shinkansen byggdes visade kalkylerna att den till skillnad från de tidigare byggda Tokaido shinkansen och Sanyo shinkansen inte skulle kunna bli lönsam eftersom passagerarunderlaget är betydligt mindre. Motivet för bygget var att bidra till utveckling av regionen.[4]
Linjen är 270 km lång varav 106 km är tunnlar och 30 km broar.[1]
Urspårningen
[redigera | redigera wikitext]Joetsu Shinkansen är liksom andra shinkansenlinjer utrustad med ett jordbävningssystem som bryter strömmen på banan och stannar tågen vid jordbävningar. Klockan 17:56 den 23 oktober 2004 befann sig Toki 325, ett 10 vagnar långt serie 200-tåg nästan rakt ovanför epicentrum för en jordbävning. Det befann sig ca 5 km från Nagaoka station och hade som tur var börjat sakta in för stationsstoppet och körde i ca 200 km/h. Det befann sig på en 14 m hög viadukt. Flera vagnar spårade ur och tåget stannade efter 1600 m. Ingen av de 155 passagerarna ombord skadades dock allvarligt.[7][8]
Detta var den första urspårningen för ett shinkansentåg i trafik 40 år efter invigningen av Tokaido Shinkansen.[7] En tunnel rasade delvis in och en bro fick svåra skador av jordbävningen och trafiken fick stängas helt mellan Echigo-Yuzawa och Nagaoka under drygt 2 månader till den 28 december samma år.[8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Taniguchi, Mamoru (april 1992). "High Speed Rail in Japan:A Review and Evaluation of the Shinkansen Train". The University of California Transportation Cente. Läst 30 augusti 2016.
- ^ [a b c] Masanobu Karuzawa (2014). ”Measures Taken by JR East to Expand Shinkansen Network and Increase Train Speeds”. Japan Railway & Transport Review (64): sid. 28-35. Arkiverad från originalet den 17 november 2015. https://web.archive.org/web/20151117063138/http://jrtr.net/jrtr64/pdf/28-35_web.pdf. Läst 13 november 2015.
- ^ ”Shinkansen Statistics”. Japan Railway & Transport Review (3): sid. 62. 1994. Arkiverad från originalet den 16 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110516010055/http://www.jrtr.net/jrtr03/pdf/f62_reference.pdf. Läst 12 november 2015.
- ^ [a b] Shuichi Takashima (2001). ”Railway Operators in Japan 3: Tohoku and Niigata Region”. Japan Railway & Transport Review (29): sid. 40–49. Arkiverad från originalet den 5 december 2008. https://web.archive.org/web/20081205015834/http://jrtr.net/jrtr29/pdf/s40_tak.pdf. Läst 12 november 2015.
- ^ JR Higashi Nihon (6 juli 2012). ”2012年9月ダイヤ改正について” (på japanska). Pressmeddelande. Läst 28 juni 2022.
- ^ Keith Barrow (2019). ”JR East prepares for 275km/h operation on Joetsu Shinkansen” (på engelska). International Railway Journal (Simmons-Boardman Publishing, Inc.). https://www.railjournal.com/passenger/high-speed/jr-east-275km-h-joetsu-shinkansen/. Läst 7 november 2020.
- ^ [a b] ”Shinkansen suffers first derailment”. International Railway Journal. 1 december 2004. Arkiverad från originalet den 20 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160220130728/https://www.highbeam.com/doc/1G1-126312919.html. Läst 21 september 2007.
- ^ [a b] ”Joetsu Shinkansen fully restored after earthquake damage” (1 Februari 2005). Railway Gazette International. Arkiverad från originalet den 17 november 2015. https://web.archive.org/web/20151117031349/http://www.railwaygazette.com/news/single-view/view/joetsu-shinkansen-fully-restored-after-earthquake-damage-1.html. Läst 13 november 2015.
|