Karelska dragonkåren
| Karelska dragonkåren | |
 Uniform 1808 | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Karelska dragonkåren |
| Datum | 1724–1809 |
| Försvarsgren | Svenska armén |
| Typ | Kavalleri |
| Föregångare | Viborgs läns kavalleriregemente |
| Storlek | Kår |
| Befälhavare | |
| Förbandschef | Adolf Ludvig Christiernin [a] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Livfana för Karelens dragoner under Fredrik I:s tid |  |
| Livfana för Karelens dragoner under Fredrik I:s tid |  |
Karelska dragonkåren var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1724–1809. Förbandet var indelt och rekryterade i huvudsak sitt manskap från Kymmenegårds län, Finland.[1][2][3]
Historia
[redigera | redigera wikitext]År 1724 upplöstes Viborgs läns kavalleriregemente, i dess ställe bildades Karelska dragonskvadronen. År 1735 omorganiserades skvadronen till regementet och antog namnet Karelska dragonregementet. Det nya regementet omfattade 1.000 hästar fördelade på åtta kompanier. År 1741 deltog regementet i slaget vid Villmanstrand med stora förluster. Efter freden i Åbo 1743 förlorades ytterligare landområden till Ryssland, bland annat delar av Kymmenegårds län. Regementet förlorade nu större delen av sitt återstående rekryteringsområde. De rusthåll som fanns kvar i regementet (de i Savolax) formerades på två skvadroner om 100 man vardera. De båda skvadronerna erhöll benämningen Karelska dragonkåren. Återstoden av Livkompaniet (de inom den nya riksgränsen vid Kymmene älv) bildade en skvadron om 50 man som överfördes till Nylands och Tavastehus dragonregemente med namnet Kymmenegårds skvadron.
År 1753 införlivades Kymmenegårds kompani i Karelska dragonkåren. Runt 1775 sammanslogs Kymmenegårds skvadron jämte en värvad skvadron dragoner, stommen till Livgardet till häst, under namnet Karelska lätta dragonkåren med Savolaxbrigaden. År 1780 utgick Kymmenegårds skvadron till Nylands lätta dragonregemente och deltog med detta regemente i kriget mot Ryssland 1808–1809. De två skvadronerna i Savolax (Karelska lätta dragonkåren) deltog med Savolaxbrigaden under kriget 1808–1809. Den 8 oktober 1809 avtackades kåren av Georg Carl von Döbeln i Umeå, efter avtackningen upplöstes kåren.
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Gustaf Aminoff iförd uniform m/1792 för en major i Karelska dragonkåren. Målning från 1799 av Adolf Ulrik Wertmüller. -
Uniform m/1779 för Karelska dragonkåren
Ingående enheter
[redigera | redigera wikitext]| 1721
| 1743
|
Förbandschefer
[redigera | redigera wikitext]- 1724–1726: Georg Albrecht Stockman
- 1726–1739: Gotthard Wilhelm Marcks von Würtenberg
- 1739–1741: Georg Fredrik von Brandenburg
- 1741–1743: Carl Henrik Sprengtport
- 1743–1744: Christian Sahlo
- 1745–1746: Vakant
- 1747–1747: Mårten Depong
- 1747–1761: Fredrik Åkerhielm
- 1761–1762: Otto Carl Furumarck
- 1762–1765: Lars Glansenstjerna
- 1765–1766: Christer Boye
- 1767–1767: Carl Gustaf von Qvillfelt
- 1767–1769: Fredrik Anders Jägerhorn
- 1769–1775: Jacob Magnus Sprengtporten
- 1775–1780: Göran Magnus Sprengtporten
- 1780–1781: Carl Henrik Furumarck
- 1781–1783: Berndt Johan Hastfer
- 1783–1789: Curt Bogislaus Ludvig Kristoffer von Stedingk
- 1790–1799: Georg Henrik Jägerhorn
- 1790–1795: Johan August Sandels [b]
- 1800–1802: Eberhard Ernst Gotthard von Vegesack
- 1802–1805: Carl Borgenstierna
- 1805–1809: Adolf Ludvig Christiernin
Namn, beteckning och förläggningsort
[redigera | redigera wikitext]
|
|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Christiernin blev sista chefen för dragonkåren.
- ^ Johan August Sandels var tillförordnande chef.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Kjellander (2003), s. 274
- ^ Karelska dragonkåren i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ ”Karelska eller Viborgs- och Nyslotts läns kavalleriregemente”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_sf_kavalleriet.htm#xl_Viborgs-och-Nyslotts-lans-kavalleriregemente. Läst 17 maj 2020.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
| ||||||||||||||||||||||
