Lazar Kaganovitj

Lazar Kaganovitj
	Lazar Kaganovitj
Född	10 november 1893 (g.s.); Dibrova
Död	25 juli 1991 (97 år); Moskva
Begravd	Novodevitjekyrkogården
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Sysselsättning	Statsperson, revolutionär, politiker
Befattning
	Ledamot av Vitryska SSR:s högsta sovjets första session; Ledamot av Allryska konstituerande församlingen; Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Förstesekreterare för Ukrainas kommunistiska parti (1947–1947); Første visepresident i Sovjetunionen (1953–1957)
Politiskt parti
	Sovjetunionens kommunistiska parti (1911–)
Utmärkelser
	Leninorden (1935); Arbetets Röda Fanas orden (1936); ”Hammare och skära”-guldmedaljen (1943); Leninorden (1943); Socialistiska arbetets hjälte (1943); Leninorden (1943); Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum; Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”; Leninorden; Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Namnteckning
	Redigera Wikidata

Lazar Moisejevitj Kaganovitj (ryska: Лазарь Моисеевич Каганович), född 22 november 1893 i byn Kabany i guvernementet Kiev, Kejsardömet Ryssland, död 25 juli 1991 i Moskva, var en sovjetisk politiker och en av Josef Stalins närmaste män.

Biografi

Kaganovitj var bland annat folkkommissarie för den tunga industrin i Sovjetunionen. För sin hänsynslöshet i samband med hungersnöden i Sovjetunionen 1932–1933, det vill säga tvångskollektiviseringar som orsakade 5–14 miljoner döda, fick han namnet "Järn-Lazar".

Kaganovitj växte upp i en fattig familj med fem bröder och en syster och var av rysk-judisk släkt. Kaganovitj, som var yngst, rekryterades år 1911 till partiet av en bror och bedrev sedan agitation i Lillryssland. Lenin såg i honom en blivande ledare. Kaganovitj var utbildad skomakare och det sägs att det första han tittade på hos en människa var skorna.

Han var hjärnan bakom partiets militarisering. År 1918 styrde han staden Nizjnij Novgorod med en skräckregim. År 1919 yrkade han på centralismens militära disciplin och höjde rösten för en hänsynslös diktatur. Fem år senare ritade han upp "kopplingsschemat" för det som skulle bli stalinism. Efter att ha varit ansvarig för personalbyrån inom Centralkommittén skickades Kaganovitj iväg för att styra Centralasien och kom året därpå till Ukrainska SSR och inledde där en omfattande ukrainisering ("korenisatsija", efter "koren'", rot). Miljontals människor, som tidigare definierats som ryssar, bokfördes nu som ukrainare, för att från 1937 återigen bokföras som ryssar. Han kom 1928 tillbaka till Moskva och blev 1930 fullvärdig medlem i politbyrån.

I början av 1930-talet krossade Kaganovitj bonderevolter i norra Kaukasus och västra Sibirien. Han efterträdde Vjatjeslav Molotov som partichef i Moskva, blev föremål för en hjältedyrkan som närmade sig Stalins och inledde byggandet av bolsjevikisk metropol genom att spränga historiska byggnader såsom Kristus Frälsarens katedral.^[5]

Han utmanövrerades ur politiken av Nikita Chrusjtjov 1956 och förde sedan en undanskymd tillvaro. Kaganovitj avled 1991 i Moskva.

Referenser

Noter

^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 122521415, läst: 10 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}
^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 44980876, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kaganowitsch-lasar-moissejewitsch, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Lazar_Moisejevitsj_Kaganovitsj Store_norske_leksikon.^{[källa från Wikidata]}
^ Service 2004, s. 324.

Tryckta källor

Sebag Montefiore, Simon (2004). Stalin: den röde tsaren och hans hov. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4280-7
Service, Robert (2004) (på engelska). Stalin: a biography. London: Macmillan. Libris 9513024. ISBN 0-333-72627-8
Snyder, Timothy (2011). Den blodiga jorden: Europa mellan Hitler och Stalin. Stockholm: Bonniers. Libris 11957588. ISBN 978-91-85555-11-6

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Lazar Kaganovitj.

[ca9b158786a9e984933e6b68074e563ee58a01c2-1] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 122521415, läst: 10 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}

[9f66279dd52e261e435d870581838cd493e5efbd-2] Find a Grave, Find A Grave-ID: 44980876, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[26587b32a24e40d08424e22d98c5057801aaaadd-3] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kaganowitsch-lasar-moissejewitsch, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[da373ce4d71ae708e145d7e61125ff35aecd1945-4] Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Lazar_Moisejevitsj_Kaganovitsj Store_norske_leksikon.^{[källa från Wikidata]}

[5] Service 2004, s. 324.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Befattning
Lazar Kaganovitj

Född	10 november 1893 (g.s.)^[1] Dibrova
Död	25 juli 1991^[2]^[3]^[4] (97 år) Moskva
Begravd	Novodevitjekyrkogården
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Sysselsättning	Statsperson, revolutionär, politiker
Ledamot av Vitryska SSR:s högsta sovjets första session Ledamot av Allryska konstituerande församlingen Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet Förstesekreterare för Ukrainas kommunistiska parti (1947–1947) Første visepresident i Sovjetunionen (1953–1957)
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (1911–)
Utmärkelser
Leninorden (1935) Arbetets Röda Fanas orden (1936) ”Hammare och skära”-guldmedaljen (1943) Leninorden (1943) Socialistiska arbetets hjälte (1943) Leninorden (1943) Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Leninorden Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Namnteckning

Redigera Wikidata