Målflygdivisionen

Målflygdivisionen
(MFD)
Divisionsemblem
Information
Datum1967–1997
LandSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
TypMålflygdivision
RollMålflyg
Del avUpplands flygflottilj [a]
StorlekDivision
HögkvarterLinköpings garnison
FörläggningsortLinköping
ÖvningsplatsMalmens flygplats
ValspråkSemper Primus
(Alltid först)
Tjänstetecken
Sköldemärken
Flygplan
Telekrigförings
flygplan
J 32E Lansen
SpaningsflygplanTp 85
MålflygplanS 29C, J 29F, J 32B, J 32D, Sk 60B, Sk 60C
Minnesplakett från Målflygdivisionen vid nedläggningen den 26 juni 1997.
TP 85 (S/N 85210) i pension på Arlanda, september 2008

Målflygdivisionen var en svensk flygdivision inom Flygvapnet som verkade mellan åren 1967 och 1997. Förbandet verkade som ett detachement förlagt vid Malmens flygbas i Malmslätt.[1]

Målflygdivisionen har sitt ursprung ur en provisorisk målflyggrupp som bildades vid Östgöta flygflottilj 1964. En stor bakomvarande faktor till att målflyget kom till, var att Chefen för Flygvapnet (CFV) vid en inspektion efter ombeväpningen till J 35, uppmärksammade att radarjaktledningen inte fungerade bra. Som en åtgärd väcktes då en idé om att för träning sätta upp ett målflyg. Till en början organiserades 4-6 flygförare med fyra individer Saab 29 Tunnan. Behovet av målflygning blev större än tänkt, vilket medförde att målflyggruppen omorganiserades till en division. Detta blev möjligt efter att 33. jaktflygdivisionen (Cesar Gul), vid F 3 vakantsattes den 1 juli 1967.[2] Målflygdivisionen tillfördes ett 45 individer av S 29C och J 29F Tunnan, vilka hämtades från F 4 och F 21, som de sista operativa flygplan 29-förbanden.[3] Att divisionen tillfördes äldre flygplan från flottiljer som ombeväpnades till nya flygsystem, medgav att till en låg kostnad organisera och upprätthålla målflygdivisionen.

I oktober 1970 flögs de tre sista S 29C från målflygdivisionen, och gjorde en sista landning i Halmstad. Där kom de att ingå som övningsobjekt vid den blivande brandförsvars- och räddningsskolan vid Hallands flygkår (F 14).[4]

År 1970 tillfördes divisionen skolflygplanet Sk 60. Totalt baserades 14 individer av Sk 60 på Malmslätt. Men de Sk 60 som tjänstgjorde vid Målflygdivisionen tilldelades aldrig flottiljsiffra "3" eller "13", utan behöll flottiljsiffra "5", samt stationssignal synonymt med flygplanets serienummer.

Hösten 1971 påbörjades en omskolning till J 32B Lansen av flygförarna vid målflygdivisionen. Omskolningen gjordes vid Hälsinge flygflottilj (F 15), och var färdig i december 1971. Samtidigt överfördes en målflyggrupp från F 15 till F 3. Den målflyggruppen bestod av sex individer J 32B, vilka nu istället kom att ingå i målflygdivisionen. Divisionen bestod nu av en flotta av J 29, J 32 och Sk 60. År 1972 påbörjades en modifiering av J 32B till J 32E och J 32D.[3]

Inför budgetår 1972/1973 återlämnade divisionen samtliga Sk 60 till Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed, detta på grund av kostnadsmässiga skäl. Men flygplanen var redan tillbaka vid divisionen från den 1 juli 1973, och divisionen hade då 24 individer J 32 och 15 individer Sk 60. J 29 fasades ut och utgick helt 1974.[3]

Den 30 juni 1974 avvecklades Östgöta flygflottilj genom ett tidigare riksdagsbeslut. Måldivisionen var dock planerad att bibehållas på Malmen som ett detachement till Bråvalla flygflottilj (F 13). Från den 1 juli 1974 övergick divisionen tillsammans med Flygtransportdivisionen till F 13 Malmen, som var namnet på detachement till F 13. Året därpå, 1975, började detachementet sätta upp en lätt attackdivision, vilka bestod av Sk 60, och opererades av Målflygdivisionen.

Målflygdivisionen som i början av 1970-talet hade tillförts tolv J 32E, fick ytterligare tre individer 1979. Dessa flygplan som var modifierade J 32B, hade fått den taktiska utrustningen ersatt av inre och yttre störutrustning. Denna utrustning kom att variera i hög grad under de 25 år som J32E var operativ inom flygvapnet.[5]

Inför försvarsbeslutet 1982 förordade både Överbefälhavaren och försvarsutskottet en avveckling av hela detachementet på Malmslätt. I detachementet ingick vid den tidpunkten stab, förvaltnings- och driftenheter, målflyg- och transportflygdivision. Avvecklingen skulle då ske successivt och skulle vara helt färdig i slutet av 1980-talet.[6] Den ingående verksamheten skulle då fördelas på andra förband eller utgå ur Flygvapnets organisation. När riksdagen antog försvarsbeslutet stod det klart att endast Måldivisionen blev kvar inom F 13 M. Den lätta attacken avvecklades 1984. Transportdivisionen överfördes till Skaraborgs flygflottilj (F 7). De fastigheter som blev lediga på Malmen övertogs istället av Östgöta arméflygbataljon (AF 2), vilken ombaserades från Nyköping.

Efter försvarsbeslutet tillfördes divisionen, två individer Tp 85 Caravelle, vilka kom från den avvecklade Flygtransportdivisionen. Dessa kom dock att verka som separat flygstyrka från den 1 juli 1983.[7]

År 1992 stod det klart att F 13 skulle avvecklas senast den 30 juni 1994 och att den ingående verksamheten skulle fördelas på andra förband. Detachementet och Måldivisionen kom då genom en ceremoni den 18 juni 1993 att överföras till Upplands flygflottilj (F 16). Detachementets nya namn blev F 16 M.

Måldivisionen överlevde två flottiljnedläggningar och fyra försvarsbeslut. Men genom försvarsbeslutet 1996 var det Målflygdivisionen och tillhörande kompani samt flygverkstaden på Malmen som stod på tur för avveckling.[8] Den 26 juni 1997 hölls en ceremoni över avvecklingen av divisionen med tillhörande kompani, där bland annat tolv individer J 32E gjorde en formationsflygning över Östergötland. Efter avvecklingen av divisionen övergick åtta flygplansindivider till FMV:Prov, resterade flygplansindivider antingen skrotades eller blev museiföremål.[9]

Efter avvecklingen av divisionen modifierade Flygvapnet tio individer av Sk 37 till motmedelsflygplan. De kom att överta rollen som störflygplan och baserades i tur och ordning på Jämtlands flygflottilj (F 4), Norrbottens flygflottilj (F 21) och Försökscentralen (FC). Dock kom aldrig tio flygplansindivider Sk 37E att finnas samtidigt. Detta då den första modifierade Sk 37E gick till skroten, innan den sista var modifierad.[10] Målbogseringen övertogs av det civila företaget Nyge Aero, som senare köptes upp av Saab.

Målflygdivisionen hade till en början ingen fast personal, utan fick kommenderad personal från andra flygflottiljer. I början av 1970-talet blev divisionen tilldelad 12 flygförare och fem navigatörer.[3] Vid avvecklingen bestod divisionen av 26 flygförare. Dess sista divisionschef var major Bengt Carlsson.[9] Målflygdivisionens första flygplanen var märkta med gul färg. Vilken kan bero på att divisionen tog över efter Cesar Gul, det vill säga tredje divisionen vid F 3. Östgöta flygflottiljs anropssignal var "Cesar", vilken divisionen bibehöll som anropssignal även efter att F 3 avvecklades.

Divisionens verksamhet
  • Målgång för radarjaktutbildning
  • Målgång för taktisk utbildning av flygförare till J/S 35 Draken
  • Motmedelsutbildning
  • Målbogsering med J 29F (fram till 1974.)
  • Flygning för GTLU-utbildning
  • Deltagande i alla tillämpningsövningar
  • Utföra kontroll av incidentberedskap
  • Diagramflygning för FMV
  • Målgång åt armén och marinen i mindre omfattning.
  • Radiakflygning åt FOA
  • Återinflygning av flygförare på Sk 60 och J 32.

Förläggningar och övningsplatser

[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 2003 lokaliserades Flygskolan till Malmen, och övertog Måldivisionens förläggningar på norra sidan om flygfältet.[11] På Malmen blev skolan en underenhet och detachement till Blekinge flygflottilj (F 17). Den 1 januari 2006 överfördes Flygskolan till att bli en skola inom Luftstridsskolan (LSS), men med bibehållen lokalisering till Malmen.[12]

Förbandschefer

[redigera | redigera wikitext]

Divisionschefer vid Måldivisionen åren 1967–1997.

  • 1967–1978: Ingemar Eriksson
  • 1979–1997: Bengt Carlsson

Anropssignal, beteckning och förläggningsort

[redigera | redigera wikitext]
Namn
Målflygdivisionen 1967-07-01 1997-06-30
Beteckningar
MFD 1967-07-01 1997-06-30
Förläggningsorter och baser
Malmens flygbas (F) 1967-07-01 1997-06-30

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Åren 1967–1974 var flygdivisionen underställd chefen för Östgöta flygflottilj, åren 1974–1993 chefen för Bråvalla flygflottilj, åren 1993–1997 chefen för Upplands flygflottilj.
  1. ^ Braunstein 2005, s. 51-54.
  2. ^ Prop. 1971:110
  3. ^ [a b c d] TIFF 1973-1
  4. ^ Kronologi över flyget i Sverige 1970-1979
  5. ^ J32E Störlansen Störflygplan
  6. ^ Prop. 1981/82:102
  7. ^ Flygvapennytt 1985-1
  8. ^ Ulriksson (2003), s. 26
  9. ^ [a b] Flygvapennytt 1997-3
  10. ^ Saab 37 Viggen AJ37 JA37 SH37 SF37
  11. ^ Flygvapennytt 2002-1
  12. ^ Flygskolan överlämnad till nytt förband

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 149-150. ISBN 91-971584-8-8 
  • Ulriksson, Christer (2003). Det sista decenniet: F 16 Upplands flygflottilj: en minnesbok 1993-2003. Ödeshög: Upplands flygflottiljs kamratförening. ISBN 91-631-3932-4 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]