Mördar-T-cell
Mördar-T-celler, cytotoxiska T-celler eller CD8+ T-celler, är en subtyp av T-lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar och utgör en del av människokroppens försvar mot virus och bakterier som utnyttjar kroppens celler för sin livscykel. Mördar-T-celler är en del av det specifika immunförsvaret där även B-celler ingår, vars främsta funktion är produktion av antikroppar. Mördar-T-celler producerar dock inte antikroppar, utan identifierar sina målceller via sin T-cellsreceptor.[1]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Alla normala celler i människokroppen uttrycker en form av proteinkomplex på sin yta som går under namnet MHC klass I (eller HLA klass I). MHC klass I har förmågan att binda fragment av proteinmolekyler som härrör från cellens inre miljö. Dessa proteinfragment exponeras därefter på cellens yta genom MHC klass I-komplexen. Kroppens mördar-T-celler läser sedan kontinuerligt av alla MHC-klass I-komplex och identifierar därefter peptidfragment vars ursprung är viralt eller bakteriellt. Om sådana peptidfragment påträffas kommer cellen att förgöras genom olika typer av mekanismer, exempelvis genom apoptos.[2]
Perforin är ett annat protein som kan frigöras av mördar-T-celler och om ett positivt mål hittats. Perforinet bildar porer i den infekterade cellens membran, vilket leder till att vatten och joner strömmar in i målcellen vilket till slut får den att lysera. Mördar-T-cellerna frisätter också granzym, ett serinproteas, som tar sig in i cellen via de porer som perforinet skapat och inducerar apoptos (reglerad celldöd).[1][2]
Mördar-T-cellerna har ett cellyteprotein som kallas CD8 (en så kallad co-receptor), vilket är en förkortning för Cluster of Differentiation nummer 8. Tillsammans med T-cellsreceptorn binder denna till MHC klass I-molekylerna, och håller mördar-T-cellen och målcellen bundna tätt ihop när mördar-T-cellen aktiveras. Av detta ytprotein benämns T-mördarcellerna ibland CD8+ T-celler. CD8 kan endast binda till MHC klass I-komplex och garanterar att mördar-T-cellerna inte aktiveras felaktigt. De utgör således en andra aktiveringssignal förutom själva peptidfragmentet som sitter i MHC-klass I-komplexet.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Abbas, Abul K.; Lichtman, Andre H.; Pillai, Shiv (2021). ”11. Differentiation and Functions of CD8+ Effector T” (på engelska). Cellular and Molecular Immunology (10). Philadelphia: Elsevier. ISBN 978-0-323-75748-5. OCLC 1253337677. Läst 13 mars 2022
- ^ [a b c] Punt, Jenni; Stranford, Sharon A.; Jones, Patricia P.; Owens, Judith A. (2019). ”12. Effector Responses: Antibody- and Cell-Mediated Immunity” (på engelska). Kuby Immunology (8). New York: W.H. Freeman. sid. 868–888. ISBN 978-1-319-26722-3. OCLC 820117219. Läst 13 mars 2022
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||