San Trifone in Posterula
| San Trifone in Posterula | |
| Kyrka | |
.jpg) San Trifone in Posterula (TEMPL DIVI TRIFONIS). Tryck av Girolamo Francino från år 1588. | |
| Land |  Italien |
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via della Scrofa |
| Invigd | 717 |
| Dekonsekrerad/ Riven | |
| - Riven | 1746 |
.jpg) Vid nummer 43 vid den röda pilen ses San Trifone in Posterula. Bland de andra kyrkobyggnaderna märks Santa Lucia della Tinta (44), Sant'Apollinare (115) och Sant'Agostino (116). San Trifone in Posterula och dess omgivningar på Étienne Dupéracs vy över Rom från år 1577. Vid nummer 43 vid den röda pilen ses San Trifone in Posterula. Bland de andra kyrkobyggnaderna märks Santa Lucia della Tinta (44), Sant'Apollinare (115) och Sant'Agostino (116). | |
San Trifone in Posterula var en kyrkobyggnad och titelkyrka i Rom, helgad åt den helige martyren Trifonis. Kyrkan var belägen vid Via della Scrofa i Rione Sant'Eustachio.[1][2]
Tillnamnet ”Posterula” syftar på en av de öppningar i flodmuren, vilka gav tillträde till Tibern.
Kyrkans historia
[redigera | redigera wikitext]Enligt traditionen uppfördes kyrkan år 717. År 1006 byggdes kyrkan om och gavs en basilikal grundplan på initiativ av Roms stadsprefekt Johannes Crescentius. Genom påve Johannes XVIII:s försorg fördes den helige Trifonis reliker till kyrkan. År 1287 förlänade påve Honorius IV kyrkan och kringliggande mark åt augustinereremiter, vilka ämnade uppföra en ny kyrka åt den helige Augustinus. Den 11 april 1424 överfördes den heliga Monikas reliker från Ostia till San Trifone.[2][3]
Kyrkan San Trifone in Posterula revs år 1746[4] i samband med tillbyggnaden av augustinereremiternas kloster, efter ritningar av arkitekterna Luigi Vanvitelli och Carlo Murena.[2]
Omnämningar i kyrkoförteckningar
[redigera | redigera wikitext]| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sco. Trifo[5] |
| Il Catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Triphon[6] |
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Triphi, que est capella papalis[7] |
| Il Catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Trifonis[8] |
Titelkyrka
[redigera | redigera wikitext]San Trifone stiftades som titelkyrka av påve Pius V år 1566. Titelvärdigheten upphävdes av påve Sixtus V är 1587.[9]
Kardinalpräster
[redigera | redigera wikitext]- Antoine de Créqui Canaples: diaconia pro hac vice, 13 mars 1566 – 20 juni 1574
- Titelvärdigheten upphävd: 1587
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Pericoli Ridolfini 1984, s. 8
- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 229
- ^ Hülsen 1927, s. 494–495
- ^ Rendina 2000, s. 361
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#99. Läst 27 juni 2020.
- ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#311. Läst 27 juni 2020.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#73. Läst 27 juni 2020.
- ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#107. Läst 27 juni 2020.
- ^ ”S. Trifone” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 27 juni 2020. https://archive.today/20200627211854/http://cardinals.fiu.edu/titles-6.htm%23Trifone#Trifone. Läst 27 juni 2020.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 350. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1495. OCLC 2997278
- Catalano, Angela (Giugno 1996). ”Sant'Agostino” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (7): sid. 8–23. ISSN 1126-6546.
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 494–495. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 229. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Pericoli Ridolfini, Cecilia (1984) (på italienska). Rione VIII Sant'Eustachio. Guide rionali di Roma. "3". Roma: Fratelli Palombi Editori. OCLC 885561483
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 361. ISBN 88-8289-419-3