Sfäriska koordinater används i en form av tredimensionella koordinatsystem för att bestämma en punkts position med ett avstånd och två vinklar. Koordinaterna betecknas vanligen med r, φ och θ där
r ≥ 0 är avståndet från origo till punkten. Detta avstånd kallas även för radie.
0 ≤ φ ≤ π är vinkeln mellan den positiva z-axeln och linjen från origo till punkten. Denna vinkel kallas ofta kolatitud eller polvinkel.
0 ≤ θ < 2π är vinkeln mellan den positiva x-axeln och en linje genom origo och projektionen av punkten på xy-planet. Denna vinkel kallas ofta longitud.
Omvandlingen från kartesiska till sfäriska koordinater sker genom
och omvandlingen från sfäriska koordinater till kartesiska görs enligt
Sfäriska koordinater används inom astronomi, rymdfart, geografi, navigation och andra vetenskaper och områden som innefattar positions- och riktningsbestämningar på jorden, i solsystemet eller i universum. Härvid används exempelvis ekvatoriella koordinater (med ekvatorsplanet som basplan), ekliptiska koordinater (med ekliptikan som basplan) och horisontella koordinater (med horisontalplanet som basplan). Dessa system använder elevation (vinkeln mot basplanet, det vill säga 90°-φ) i stället för polvinkel/kolatitud. Elevationen kallas även latitud (dock ej geodetisk latitud, vilken är lodlinjens vinkel mot ekvatorialplanet), deklination eller altitud, medan θ kallas longitud, rektascension, timvinkel eller azimut. För elevationen, ε, gäller:
och
Tredimensionell modellering av högtalare används för att förutsäga högtalarnas beteenden. Ett antal sfäriska grafer över ett stort frekvensområde behövs då strålningsegenskaperna är starkt beroende av frekvensen. Sfäriska grafer visar åskådligt hur en högtalare tenderar att bli rundstrålande vid låga frekvenser.
Sfäriska koordinatsystem är också vanliga för utveckling av 3D-spel, till exempel för att rotera "kameran" kring spelarens position.