Skogskärr

Skogskärr är kärr med ett trädskikt av gran eller lövträd (mestadels glasbjörk eller klibbal). Som term används ordet främst i den finländska myrtypsklassificering som utvecklades av A.K. Cajander och motsvarar där det som på finska kallas för korpi, en av de fyra huvudtyperna. Man kan också säga gran- och lövkärr.^[1] ^[2] I Sverige kallas dessa naturtyper i allmänhet för sumpskogar.^[3]^[4]

Indelning

Skogskärren indelas i grankärr och lövkärr. Dessa indelas i sin tur i bland annat följande undertyper (med finska namn inom parentes), som i stort sett följer Vegetationstyper i Norden:^[5]

mo-grankärr (kangaskorpi) ^[1]
örtrikt mo-grankärr (ruohokangaskorpi) ^[1]
blåbärs-grankärr (mustikkakorpi) ^[1]
skogsfräken-grankärr (metsäkortekorpi) ^[1]
hjortron-grankärr (muurainkorpi) ^[1]
örtrikt skogskärr, örtrikt gran- och lövkärr, örtrikt grankärr (ruohokorpi) ^[1]
ormbunkskärr (saniaiskorpi) ^[1]
lundkärr, lundartat grankärr (lehtokorpi) ^[1]

Övriga huvudtyper

De andra tre huvudtyperna i Cajanders myrklassificering är:

fattigmyr (neva)
rikkärr (letto)
tallmyr (räme)

Referenser

Noter

^ [a b c d e f g h i] Hæggström, Carl-Adam (1990). ”Den finlandssvenska myrterminologin (Abstract: The Finno-Swedish mire terminology)”. Suo (Helsingfors: Suoseura) 41 (3): sid. 57–65. ISSN 0039-5471 ISSN 0039-5471.
^ Kuusipalo, Jussi; Zilliacus Berndt (2000). Skogstyperna i Finland. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. Libris 7850142. ISBN 952-13-0356-5
^ Sjörs, Hugo (1967). Nordisk växtgeografi. Scandinavian university books, 99-0103642-9 (2. uppl.). Stockholm: Svenska bokförlaget (Bonnier). Libris 28260
^ ”Sumpskogar”. Skogsstyrelsen. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141007134244/http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Skog-och-miljo/Biologisk-mangfald/Sumpskogar/. Läst 24 november 2012.
^ Påhlsson Lars, red (1998). Vegetationstyper i Norden. TemaNord, 0908-6692 ; 1998:510Miljø ([3. uppl.]). København: Nordisk Ministerråd. Libris 7468092. ISBN 92-893-0157-0. http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/1998-510. Läst 24 november 2012

Vidare läsning

Stén, Carl-Göran (2006). De undersökta torvmarkerna på Åland. Torvforskningsrapport 371. "371". Esbo: Geologiska forskningscentralen. http://weppi.gtk.fi/aineistot/Turvekartta/turveroot/turveraportit/Ahvenanmaa_371.pdf

[CAH-1] [a b c d e f g h i] Hæggström, Carl-Adam (1990). ”Den finlandssvenska myrterminologin (Abstract: The Finno-Swedish mire terminology)”. Suo (Helsingfors: Suoseura) 41 (3): sid. 57–65. ISSN 0039-5471 ISSN 0039-5471.

[2] Kuusipalo, Jussi; Zilliacus Berndt (2000). Skogstyperna i Finland. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. Libris 7850142. ISBN 952-13-0356-5

[3] Sjörs, Hugo (1967). Nordisk växtgeografi. Scandinavian university books, 99-0103642-9 (2. uppl.). Stockholm: Svenska bokförlaget (Bonnier). Libris 28260

[4] ”Sumpskogar”. Skogsstyrelsen. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141007134244/http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Skog-och-miljo/Biologisk-mangfald/Sumpskogar/. Läst 24 november 2012.

[5] Påhlsson Lars, red (1998). Vegetationstyper i Norden. TemaNord, 0908-6692 ; 1998:510Miljø ([3. uppl.]). København: Nordisk Ministerråd. Libris 7468092. ISBN 92-893-0157-0. http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/1998-510. Läst 24 november 2012

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]