Spindelapor

Spindelapor
arten Ateles geoffroyi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
InfraordningBrednäsor
Platyrrhini
FamiljAtelidae
SläkteSpindelapor
Vetenskapligt namn
§ Ateles
AuktorÉ. Geoffroy, 1806
Utbredning
Spindelapornas utbredningsområde
Arter

Ateles belzebuth
Ateles chamek
Ateles fusciceps
Ateles geoffroyi
Ateles hybridus
Ateles marginatus

Ateles paniscus
Hitta fler artiklar om djur med

Spindelapor (Ateles) är ett släkte i familjen Atelidae som tillhör ordningen primater. Det vetenskapliga namnet är bildat av det grekiska ordet atel (ofullständig).[1] Det syftar på arternas korta tummar.[2]

Individer i detta släkte lever från östra Mexiko till Bolivia och mellersta Brasilien.[3]

Deras päls är kort och varierar i färgen från gulgrå över brun till svart beroende på art och ålder. Buken är oftast ljusare eller vitaktig. Svansen är med 51 till 89 cm längre än kroppen och används som gripverktyg. Spindelapor har långa extremiteter och deras tumme förekommer bara rudimentärt. Kroppen är mellan 38 och 63 cm lång och vikten uppgår till 8 kg hos individer i fångenskap.[3]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Spindelapor är aktiva under dagen och klättrar genom regnskogar eller skogar i bergiga trakter. De har god förmåga att hänga en längre tid med bara en hand eller en fot. De letar efter föda huvudsakligen på morgnar.[3]

Djur i denna familj lever i grupper med upp till 100 individer men flockar med 2 till 30 individer är vanligare.[3] Dessa grupper delar sig vid letandet efter födan och återförenar sig för att försvara sitt territorium. Kommunikationen mellan olika delar av gruppen sker genom höga ljud som utstöts av hannarna. Den sociala sammanhållningen i gruppen förstärks genom ansiktsmimik och pälsvård.

Spindelapor är allätare som tar frukter, nötter, frön och blad samt insekter, spindlar och fågelägg.[3]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Honan föder bara vartannat eller vart fjärde år ett ungdjur. Dräktigheten varar ungefär 200 till 230 dagar. När ungdjuret är 12 till 15 månader gammalt slutar honan att ge di, i sällsynta fall redan efter 10 veckor. Ungdjuret blir efter ungefär fyra (honor) till fem (hannar) år könsmoget. En individ i en djurpark blev 48 år gammal. Man uppskattar att spindelapor i naturen inte blir så gamla.[3]

Såsom andra primater i samma familj blev spindelaporna jagade av Amerikas ursprungsbefolkning. Idag är förstörelsen av deras levnadsområde ett större hot. A. fusciceps och A. hybridus listas av IUCN som akut hotade (critically endangered), A. paniscus listas som sårbar (vulnerable) och de andra fyra arterna som starkt hotade (endangered).[4]

Släktet utgörs enligt Wilson & Reeder (2005) av sju arter:[5]

  • Långhårig spindelapa, (Ateles belzebuth) kännetecknas av en påfallande gulbrun trekant på pannan. Den lever i Colombia, Venezuela, Ecuador och nordvästra Brasilien. IUCN listar arten som hotad.
  • Ateles chamek har en svart päls och ett mörkrött ansikte. Den lever i Peru, Bolivia och västra Brasilien.
  • Brunhuvad spindelapa (Ateles fusciceps) har en mörk pälsfärg och ett brunt eller svart huvud. Den lever i Panama och Colombia.
  • Röd spindelapa (Ateles geoffroyi) har en gulbrun eller rödaktig päls. Den förekommer från södra Mexiko till norra Colombia.
  • Ateles hybridus förekommer i ett mindre område i Colombia och Venezuela. Denna art räknas som akut hotad.
  • Ateles marginatus finns bara i Brasilien. Den är listad som hotad.
  • Svart spindelapa (Ateles paniscus) har ett påfallande rött ansikte och en svart päls. Arten lever i norra Sydamerika och i den sänka som bildas av Amazonfloden.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Klammeraffen, 2 juni 2006.
  1. ^ Ateles, Lexikon der Biologie, läst 2023-02-22.
  2. ^ Adrian A. Barnett (2009). ”The Meanings of Cacajao and Uacari: Folk Etymology in Neotropical Primate Taxonomy” (på engelska). Neotropical Primates (Conservation International): sid. 147-152. doi:10.1896/1413-4705.12.3.147. http://www.bioone.org/doi/full/10.1896/1413-4705.12.3.147. Läst 22 februari 2023. 
  3. ^ [a b c d e f] Nowak, R. M. (1999) ss.540-541 online
  4. ^ AtelesIUCN:s rödlista, läst 23 november 2011.
  5. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Ateles

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9