Stabilitet (skeppsteknik)

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Stabilitet (latin för orubblighet, stadga) är förmågan att bibehålla och återta sin jämvikt.

En kropps stabilitet är därmed förhållandet mellan den uppåtriktade kraften och tyngdpunkten.

Stabiliteten har under sjöfartens historia varit ett stort problem som orsakat många katastrofer.

Stabiliteten är ett brett begrepp som innefattar och beror på många faktorer, bl.a.

• G - Tyngdpunktens läge
• I - Yttröghetsmoment, inverkan av fria vätskeytor
• B - Flytkraft
• D - Djupgående
• ${\displaystyle \Delta }$ - Deplacement

Med ett antal av dessa faktorer kända kan ett fartygs stabilitet beräknas med formlerna nedan, stabilitet är dock ett samlingsbegrepp och för att

• M - Metacentrum
• GZ - Statiskt stabilitet eller Rätande hävarm
• Dynamisk stabilitet

${\displaystyle GZ=GM\sin \theta }$ där ${\displaystyle \theta =lutningsvinkel}$ och ${\displaystyle 0^{\circ }\leq \theta \leq 10^{\circ }}$

Begynnelsevärdet på GM får ej vara mindre än 0.15 m. Stabilitetsvidden får ej understiga 60 grader

IMO:s stabilitetskrav:

A 0,055 m-rad B 0,03 m-rad A+B 0,09 m-rad GZ max >25' (>30') GZ30' 0,2 m (meter) GM 0'15 m (meter)

Metacentrisk höjd