Symbolisk interaktionism
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Symbolisk interaktionism är en teoretisk tradition inom sociologin, vilken även anses relevant inom vissa områden av socialpsykologin till följd av dess mikroorienterade metod som fokuserar på vardagliga handlingar och upplevelser. Utifrån perspektivet ses hela samhället som en summa av alla pågående interaktionshändelser, dvs. alla pågående sociala samspel mellan individer. Samhället uppfattas på så sätt som en process stadd i ständig förändring och inte som en beständig struktur. Perspektivet är av stor vikt inom mikrosociologi och sociologisk socialpsykologi och använder i stor utsträckning kvalitativa metoder, som deltagande observation.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Den symboliska interaktionismen grundlades i slutet av 1800-talet med starka influenser från den amerikanska pragmatismen och hade ett stort inflytande i Storbritannien och USA under 1960- och 1970-talet. För dess grundande har två företrädare har haft stor betydelse: George Herbert Mead och Charles Horton Cooley. De använde dock inte termen symbolisk interaktionism. Termen uppkom senare genom Meads elev Herbert Blumer. Blumer sammanfattande perspektivet med: människor agerar gentemot objekt baserat på meningen som dessa objekt har för dem. Meningen kommer, enligt Blumer, från social interaktion och modifieras genom tolkning. Erving Goffman är en sociolog som i början av sin karriär förenat symbolisk interaktionism, även om han inte själv antog den beteckningen, med ett dramaturgiskt perspektiv för att studera vardagslivet.
Symbolisk kommunikation[redigera | redigera wikitext]
Symbolisk kommunikation innebär att meningsfulla gester används medvetet. Väsentligt i kommunikationen är att budskapet uppfattas på samma sätt av avsändare och mottagare. Människor använder sig av symboler när de interagerar. Symboler är exempelvis ljud, gester, handlingar eller föremål. Dessa blir symboliska när de syftar på något utöver sig själva. Ord är även de ett exempel på symboler. I sig själva betyder ljudkombinationer ingenting men de kan sammanställas till ord som representerar begrepp samt föremål och ting som hör till begreppsområdet. Ord kan också representera och användas medvetet för att vittna om användarens karaktär, sociala ställning, talanger, attityd till åhöraren och så vidare. Ord och företeelser får sin symboliska innebörd under samspel mellan människor. Att komma överens om betydelser är därför ett väsentligt inslag i det sociala samspelet. Vid samspelet eftersträvar och åstadkommer man vanligen en gemensam definition av situationen. Syftet med den symboliska interaktionismen är sedermera att på ett signifikant sätt ge stöd åt svårtillgängliga representativa domäner inom socialpsykologisk forskning.
.svg)