Talande dockor
Talande dockor, taldockor, är dockor med förinspelat ljud som ska föreställa dockornas tal. En del taldockor kan även skratta, gråta, sjunga och jollra.
Historia
[redigera | redigera wikitext]År 1890 tog uppfinnaren Thomas Edison, känd som glödlampans uppfinnare, fram den första talande dockan. Den talande dockan blev dock ingen succé. Dockorna innehöll en fonograf, som Edison uppfunnit,[1] och ljudinspelningarna på de första dockorna var gjorda i vax. Alla de första talande dockorna lät olika, då kvinnor spelade in en egen röst till varje docka; kvinnorna fick ta i för att ljudet skulle höras på vaxrullen.[2] Vaxrullarna är dessutom ömtåliga.[1] Tillverkningen lades ned efter mindre än två månader.[1]
Ingenjörerna vid Lawrence Berkeley National Laboratory lyckades under 2000-talet hitta en teknik för att överföra ljudet utan att vaxrullarna skadades, med hjälp av en extremt högupplöst mikroskopkamera. Det har gjort det möjligt för allmänheten att lyssna till inspelningarna.[1]
Sveriges äldsta taldocka som fortfarande marknadsförs (läst 2020) är Skrållan, som började tillverkas 1966[3] av Magtoys.[4] Namnet fick den efter rollpersonen med samma namn i Astrid Lindgrens TV-serie Vi på Saltkråkan som sändes under 1960-talet. Skrållans ljud var inspelade på små plastskivor som senare ersattes av minneskort.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Kan du tala? - Institutet för språk och folkminnen”. www.isof.se. Arkiverad från originalet den 28 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210528100714/https://www.isof.se/om-oss/vara-bloggar-och-poddar/tilltalsbloggen/tilltalsblogg/2017-11-20-kan-du-tala.html. Läst 5 augusti 2020.
- ^ ”Docka från 1800-talet talar igen”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6208670. Läst 23/10-2017.
- ^ ”Skrållan - Taldockan som älskas av generationer | Skrållan”. skrallan.se. https://skrallan.se/docka/skrallan/?cat=22. Läst 5 augusti 2020.
- ^ ”Historien om Skrållan”. Skrallan.se. Arkiverad från originalet den 13 november 2011. https://web.archive.org/web/20111113060104/http://www.skrallan.se/page.php?p=21. Läst 19 januari 2012.