Tjuktjer
 | |||
| En grupp tjuktjer i Anadyr, cirka 1906 | |||
| Antal sammanlagt | |||
|---|---|---|---|
| 15 938 | |||
| Regioner med betydande antal | |||
| |||
| Språk | |||
| Religion | |||
Tjuktjer eller tschuktscher är ett paleoasiatiskt folk som uppgår till cirka 15 000 personer (1989). Omkring 70 % talar det traditionella språket tjuktjiska. [1]
De bebor Asiens nordöstligaste hörn, Tjuktjerhalvön i Sibirien, från floden Indigirka till Berings sund, i dagens ryska region Tjuktjien (där de utgör 8 % av befolkningen).
Man skiljer på de nomadiserade renskötande tundratjuktjerna och de vid kusten fiskande och jagande kusttjuktjerna. De förra använde renar och de senare hundar som dragdjur. Deras religion är schamanism.
Under 1600-talet började ryssarna kolonisera tjuktjernas område. Dessa visade då hårt motstånd men blev snart besegrade av den ryska övermakten. Folkets antal decimerades drastiskt. Som del av Sovjetunionen blev tjuktjerna bosatta i permanenta byar. Barnen var tvungna att lära sig ryska och de vuxna tvingades arbeta i statliga företag.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bidrag till kännedomen om tschuktscherna. 1. Några anmärkningar om språket. Av Oscar Nordqvist, Ymer Årg. 2, 1882, s. 27 .
Övriga källor
[redigera | redigera wikitext]- Palander, Louis: ”N.O.-passagen förbi Sibiriens nordkust och genom Beringssundet utförd under svenska ishafsexpeditionen åren 1878-79” (1879)
- Nordenskiöld, Adolf Erik: ”Vegas färd kring Asien och Europa jemte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust” Del 1-2. (1880-1881). Översatt till flera språk.Vegaexpeditionen 1878–1880