Trosrörelsen i Sverige

Trosrörelsen (efter engelska Word of Faith, ibland Faith Movement) är ett svenskt kristet samfund och en del av den karismatiska rörelsen, med ursprung i USA. År 2017 blev Trosrörelsen observatör i Sveriges kristna råd^[1]

Trosrörelsen i Sverige fungerar som en gemenskap för både församlingar, predikanter och kristna organisationer.^[2]. Samfundet består av ett 30-tal församlingar och samarbetsorganisationer runt om i Sverige.^[3]

Vad gäller teologi är Trosrörelsen en mångfacetterad rörelse. Trosrörelsen betonar den Helige Andes aktivitet i nutiden och kombinerar detta med en evangelikal bibelsyn, en baptistisk dopsyn och ett bejakande av apostoliskt ledarskap. Då rörelsen i många år inte var organiserad som ett samfund finns inga centralt antagna lärosatser. I likhet med andra nyare kristna rörelser kännetecknas trosrörelsen av en stark kongregationalism, vilket gör varje församling självständig i lärofrågor. Trosrörelsen bibelsyn kan karaktäriseras som traditionell i bemärkelsen att man ser bibeln som Guds Ord och den enda giltiga auktoriteten för kristen tro. I likhet med flertalet andra karismatiska kyrkor ställer Trosrörelsen sig bakom innehållet i de tre fornkyrkliga trosbekännelserna. Den svenska trosrörelsen är starkt USA-influerad. Den tidiga svenska rörelsen predikade Framgångsteologi (som Livets Ords Förlag gav ut en bok om 1986^[4]) och JDS-lära, så som dessa läror tydligt formulerats av rörelsens ledande amerikanska företrädare, bland andra Kenneth Hagin och Kenneth Copeland. I Sverige har dock dessa läror på senare tid avsevärt tonats ner. Trots uppmaningar från andra frikyrkorörelser och pastorer anses dock den i särklass mest tongivande predikanten inom rörelsen, Ulf Ekman, inte helt ha tagit avstånd från dessa läror utan har framfört modifierade varianter av dem bland annat i boken Doktriner - den kristna trons grundvalar (1995). I en intervju från 2008 hävdar han att han tydligt har korrigerat sin syn på JDS-läran.^[5] Kristen sionism är vanligt förekommande inom trosrörelsen.

Gudstjänsterna präglas av modern lovsång, ofta med proklamerande texter, och tungotal pågår ofta högt under församlingsbönen.

Den svenska trosrörelsen influerar vissa medlemmar i flertalet andra kristna samfund som regelbundet besöker trosrörelsens konferenser. Bland andra samfund står trosrörelsen, vad gäller uttryck och kultur, närmast pingströrelsen och EFK. Vissa församlingar inom dessa samfund har tagit intryck av trosrörelsen, och många medlemmar i olika frikyrkosamfund har tagit del av trosrörelsens bibelskolor, konferenser, tidskrifter och TV-program, medan andra under främst 1980- och 1990-talen tog avstånd från rörelsen. Teologiskt har trosrörelsen vuxit fram ur den karismatiska rörelsen från 1960-talet och 1970-talet, för att senare inkorporera framgångsteologin. Men på senare år har man börjat leta sig tillbaka till rötterna och den historiska kyrkan allt mer. Den mest tongivande inom rörelsen, Ulf Ekman, hämtade inspiration från klosterliv och lämnade tillsammans med sin fru Livets ord i mars 2014 för att upptas i Romersk-katolska kyrkan.^[6]

Samfundet Trosrörelsen är ett sammanhållande organ för landets trosrörelseförsamlingar. Samfundet bildades 1994, har säte i Uppsala (Livets ord) och handhar bland annat rörelsens vigselrätt.^[7]

Tidigare sköttes detta av Trosrörelsens predikantorganisation i Norden ^[8] grundad och ledd av Ulf Ekman.

Trosrörelsen erhåller inte statsbidrag från Myndigheten för stöd till trossamfund.^[9]

När det gäller helande anser man inte bara att man kan be till Gud för att denne ska bota en sjukdom, utan också att man kan tilltala sjukdomen i Jesu namn och befalla den att lämna den sjuke, och kan ta ut i tro att den sjuke blivit frisk. Trosrörelsen har tidigare anklagats för en obarmhärtig syn på sjuka.^[10]

Hjälporganisationen för människor som drabbats av sekter, FRI (Föreningen Rädda Individen), menar att trosrörelsen är en sekt.^[11]

Den svenska trosrörelsen har även kritiserats för proselytism då man till en början hade sin främsta tillväxt genom att personer som redan var medlemmar i andra samfund, såsom Örebromissionen (numera en del av Evangeliska Frikyrkan), pingströrelsen och på vissa orter Evangeliska fosterlandsstiftelsen, övergick till trosrörelsen, ofta som en konsekvens av att de deltagit i bibelskola hos Livets Ord. Sedan dess har dock förhållandena normaliserats och flödet av medlemmar mellan samfunden är jämförbart med förhållandena i övriga frikyrkosverige.

Enligt författaren i ^[12]A Different Gospel är trosrörelsens verkliga upphovsman inte Kenneth Hagin utan E W Kenyon. Kenyon ansågs inte vara vare sig andedöpt eller pingstvän utan hämtade läromässigt sina idéer från flera olika, icke klassiskt kristna sammanhang, såsom till exempel Kristen Vetenskap, New Thought, och metafysiska kulter. Han säger också att författarna Hunt och McMahon i sin bok The seduction of Christianity refererar till trosrörelsen som en väckelse i New Thought. Kenyon har inte några läromässiga drag från varken Wesley eller pingströrelsen som anses vara ursprunget till den karismatiska rörelsens uppkomst. Exempelvis är läran om gudomligt helande, enligt författaren, hämtad från grupper såsom Kristen Vetenskap, New Thought, Unity School of Christianity och Science of the mind. Kenyon skrev sina böcker med stoff från dessa religiösa grupper och Hagin använde Kenyons läror i sina egna böcker. Författaren visar i sin bok hur Hagin kopierat stora sjok ur Kenyons böcker i princip ordagrant. Livets Ord använde Kenyons och Hagins böcker som litteratur på sin bibelskola 1983 och under en tid innan Ulf Ekman hunnit skriva flera av sina egna böcker. McConnell gör i sin bok en biblisk analys bland annat av uppenbarelsekunskapen, läran om helande och läran om framgång och ytterligare läror som trosrörelsen undervisar om. I författarens sammanfattning säger han att vissa saker som praktiseras inom rörelsen kan anses som skadligt för de som utövar det. Han nämner fyra specifika saker, positiva bekännelser, förnekelse av förnimmelser från sinnen och verklighet, till exempel sjukdomssymtom, indirekt förkastelse av medicinsk kunskap (om du har vuxit dig tillräckligt stark i din tro så behöver du inte läkare och vård), framgångsundervisningen.

Trosrörelsen i Sverige hade i oktober 2024 omkring 25 församlingar.^[13] Den största och mest kända är Livets Ord i Uppsala. År 2006 antogs församlingen som observatör i Uppsala Kristna Råd.^[14]

Flera av församlingarna i Sverige är organiserade som stiftelser istället för föreningar eller trossamfund. Till skillnad från en förening eller ett trossamfund har inte en stiftelse medlemmar i ordets juridiska mening. En stiftelse styrs istället av en styrelse eller förvaltare i enlighet med de riktlinjer som anges i det förordnande som upprättades när stiftelsen bildades, vilket är en direkt följd av teologin om apostoliskt ledarskap. Följande är exempel på medlemsförsamlingar:^[15]

• Agape Församling, Solna
• Bollnäs Bibelcenter
• Borås Kristna Center
• Brokyrkan, Sundsvall
• Församlingen Agape, Norrköping
• Församlingen Fristaden, Uddevalla
• Församlingen Liv i överflöd, Lidköping
• Församlingen Livets Bröd, Piteå
• Församlingen Sion i Flen
• Korsets Kraft, Bromölla
• Korskyrkan Alingsås
• Kungsör Kristna Center
• Livets Ord, Uppsala
• Livets Ord, Jönköping
• Malmö International Church
• Norrortskyrkan, Vallentuna
• Storsjökyrkan, Östersund
• Vallbykyrkan, Västerås
• Vetlanda Bibelcenter
• Victory Bibelcenter, Linköping
• Whole Heart, Göteborg

• Kenneth Hagin
• Kenneth Copeland
• Ulf Ekman
• Robert Ekh
• Bror Spetz
• Linda Bergling
• Joakim Lundqvist

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.