Valhall
- För andra betydelser, se Valhall (olika betydelser).
Valhall (fornnordiska: Valhǫll,[1] "de stupade krigarnas hall", under romantiken även Valhalla)[2] är i nordisk mytologi guden Odens och de fallna krigarnas, enhärjarnas, boning i Asgård.[3] Det berättades att män som dött i strid kunde få komma till Valhall och vara med och kriga mot jättarna. De dog och uppstod varje dag och varje kväll hade de fest och åt av grisen Särimner och annan mat. Valhall sägs enligt legenden ha 540 dörrar och ett tak bestående av gyllene sköldar.[4] Genom varje dörr kunde 800 (fallna) hjältar samtidigt gå in i bredd.[1]
Citat från Poetiska Eddan:
- Alla som komma till Odens boning
känna igen den genast:
sköldtäckt, med spjut till sparrar, är huset,
bänkarna strödda med brynjor.
Alla som komma till Odens boning
känna igen den genast:
det hänger en varg väster om porten,
en örn sitter lutad däröver.- Grimnesmal, vers 9-10
Valkyrior är de själaförare som valde ut krigare som tappert stupat i strid och hämtade dem från slagfältet till ett efterliv i Asgård, där de kunde hamna hos allfadern Oden i Valhall. Men hälften hade gudinnan Freja rätt att först välja till sitt Folkvang.
Brage och Hermod välkomnar å Odens vägnar de förnämsta gästerna som fått bänkplats hos hjältarna i Valhall.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Förledet kommer av fornnordiska valr, som enkelt betyder stupad i strid. Efterledet hǫll är ett vanligt gammalt nordiskt substantiv som betyder hall i betydelsen stor sal för fester och liknande. Det är kognat med det engelska ordet hall som har samma betydelse. Båda utvecklades från proto-germanska *xallō eller *hallō, vilket betyder "täckt plats, hall", i sin tur från den proto-indoeuropeiska roten *kol-. Filologer som Calvert Watkins har noterat att samma indoeuropeiska rot producerade det fornnordiska hel, ett egennamn för både världen Hel, och gudinnan Hel som övervakar den. I svensk folksägen kallades även berg som traditionellt betraktades som dödsboenden för Valhall, och det är därför möjligt att hel-elementet härrör från hallr, dvs. sten, och ursprungligen hänvisade till en underjordisk värld, och inte en hall.
Den feminina formen Valhalla som är populär i engelsktalande länder kommer från romantikens översättningar av de fornnordiska sagorna och var ett försök att förtydliga ordet hǫlls grammatiska genus som feminint för att göra det mer romantiserat.[2] I modern isländska blir det Valhöll, medan i norskan blir det Valhall (som i modern svenska), på färöiska Valhøll och i danskan Valhal.
Binamn
[redigera | redigera wikitext]- Gladsheim ("glanshem") - omtalat som det största huset i Asgård med Odens och tolv andra högsäten. Täckt med guld både ut- och invändigt. Med största sannolikhet identiskt med Valhall.
- Valaskjalf ("de stupades plan") – som dock i Grímnismál inte tillskrivs någon gud.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Ran – havsdjupets gudinna, som har en sal för döda
- Peter Madsens Valhall
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Sundén, Anton (1872): "Öfversigt af nordiska mytologien för elementarläroverken", s. 60. J. Beckmans förlag, 1872. Läst 29 januari 2015.
- ^ [a b] Jackson Crawford (23 november 2019). ”FAQs (updated Nov. 2019): Why do you say Frigg / Hel, not Frigga / Hela? | tidsstämpel 9m57s” (på engelska). youtube.com. https://www.youtube.com/watch?t=597&v=FJqhmfPGj5Q. Läst 23 november 2023.
- ^ Valhall i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 januari 2015.
- ^ Bernt Enderborg. ”Valhall – bildstenarna budskap”. guteinfo.com. http://www.guteinfo.com/?id=3422. Läst 29 januari 2015.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Valhall.