Vic Seixas

Vic Seixas
	Vic Seixas
	Vic Seixas, 1954.
Född	Elias Victor Seixas, Jr.; 30 augusti 1923; Philadelphia, Pennsylvania, USA
Död	5 juli 2024 (100 år); Mill Valley, USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	University of North Carolina at Chapel Hill; William Penn Charter School
Sysselsättning	Tennisspelare
Utmärkelser
	International Tennis Hall of Fame (1971)
	Redigera Wikidata

Elias Victor "Vic" Seixas Jr., född 30 augusti 1923 i Philadelphia, Pennsylvania, död 5 juli 2024,^[6] var en amerikansk tennisspelare. Vic Seixas vann under femårsperioden 1952-56 som amatörspelare totalt 15 Grand Slam (GS)-titlar, varav två i singel, fem i dubbel och åtta i mixed dubbel. Efter säsongen 1953 rankades han som nummer tre i världen bland amatörer. Vic Seixas upptogs 1971 i the International Tennis Hall of Fame.

Tenniskarriären

Seixas turneringsspelade från 1940, bland annat i Amerikanska mästerskapen) och med ett längre uppehåll under andra världskriget, men hans stora segrar kom först på 1950-talet. Sin första GS-titel vann Seixas hösten 1952 i Amerikanska mästerskapen i herrdubbel tillsammans med Mervyn Rose i en mycket "tät" finalmatch mot Ken McGregor/Frank Sedgman (3-6, 10-8, 10-8, 6-8, 8-6). År 1953 vann han tillsammans med amerikanskan Doris Hart mixed dubbeln i Franska öppna och senare på sommaren singeltiteln i Wimbledonmästerskapen. I finalen besegrade han dansken Kurt Nielsen (9-7, 6-3, 6-4). Han följde upp med mixed dubbelseger tillsammans med Doris Hart. Han kom att vinna mixed dubbeltiteln ytterligare tre gånger i rad (rekord) i Wimbledon, varav två gånger med Hart. Den sista vann han tillsammans med amerikanskan Shirley Fry.

År 1954 vann han singeltiteln i Amerikanska mästerskapen genom finalseger över den australiska spelaren Rex Hartwig (3-6, 6-2, 6-4, 6-4). Under karriären vann han totalt 56 singeltitlar.

Vic Seixas deltog i USA:s Davis Cup-lag 1951-57. Han spelade 55 DC-matcher och vann 38 av dessa. År 1954 mötte USA ett svenskt lag bestående av Lennart Bergelin och Sven Davidson i interzon-final. Seixas besegrade Bergelin i singel, och dessutom tillsammans med Tony Trabert de båda svenskarna i dubbel. Säsongen 1954 vann han också tillsammans med Trabert cup-titeln efter finalvinst över Australien, vars lag bestod av Lew Hoad och Ken Rosewall. Seixas var kapten för det amerikanska DC-laget 1952, 1957 och 1964.

Spelaren och personen

Vic Seixas debuterade i Grand Slam-turneringar redan som 17-åring, men han hann bli tjugonio år gammal innan han som spelare hade "mognat" tillräckligt för att kunna vinna de stora turneringarna. Kanske berodde den sena mognaden, förutom på uppehållet under andra världskriget, på att hans teknik var något "oslipad". Han spelade aldrig ett klassiskt spel, utan hans forehand gick ofta i en hög båge över nätet och hans backhand var underskruvad. Däremot hade han en utmärkt offensiv överskruvad lobb och spelade ofta stoppbollar. Han var i grunden attackspelare, med ett spel bäst lämpat för dubbelspel. Hans främsta vapen var för övrigt en enastående kondition och han tröttnade inte ens i de längsta matcherna.

Under det andra världskriget tjänstgjorde han som pilot i US Army Air Forces. Han blev professionell tennisspelare efter fyllda 50 år.

Grand Slam-titlar

Australiska mästerskapen
- Dubbel - 1955
Franska mästerskapen
- Dubbel - 1954, 1955
- Mixed dubbel - 1953
Wimbledonmästerskapen
- Singel - 1953
- Mixed dubbel - 1953, 1954, 1955, 1956
Amerikanska mästerskapen
- Singel - 1954
- Dubbel - 1952, 1954
- Mixed dubbel - 1953, 1954, 1955

Referenser

Noter

^ Vic Seixas (på engelska), läs online, läst: 7 juli 2024.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Vic Seixas, Winner of 15 Grand Slam Tennis Titles, Dies at 100 (på engelska), The New York Times, läs online, läst: 7 juli 2024.^{[källa från Wikidata]}
^ Vic Seixas - IMDb (på engelska), läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Bud Collins, The Bud Collins History of Tennis : An Authoritative Encyclopedia and Record Book, andra utgåvan, New Chapter Press, 2010, s. 645, ISBN 978-0-942257-70-0.^{[källa från Wikidata]}
^ Lance Tingay, 100 years of Wimbledon, Guinness Superlatives, 1977, s. 205.^{[källa från Wikidata]}
^ https://www.espn.com/tennis/story/_/id/40506547/vic-seixas-wimbledon-champion-hall-famer-dies-100 (engelska)

Källor

Gianni Clerici, 1974. 500 Jahre Tennis ( tysk översättning 1978). Verlag Ullstein.
Martin Hedges, 1978. The Concise Dictionary of Tennis. Mayflower Books Inc.
The International Tennis Hall of Fame (biografi Vic Seixas)

[2894a99990f33f4504fd0a4658807784ad734222-1] Vic Seixas (på engelska), läs online, läst: 7 juli 2024.^{[källa från Wikidata]}

[59285ff1bdc867bf7d6af06d8cf69a11e0f25921-2] [a b] Vic Seixas, Winner of 15 Grand Slam Tennis Titles, Dies at 100 (på engelska), The New York Times, läs online, läst: 7 juli 2024.^{[källa från Wikidata]}

[62d97cccf473527933e38803548a9ec55c63a96e-3] Vic Seixas - IMDb (på engelska), läs online.^{[källa från Wikidata]}

[65cd36a9730e2f5010f91c5adbb9c180bdaee88a-4] [a b] Bud Collins, The Bud Collins History of Tennis : An Authoritative Encyclopedia and Record Book, andra utgåvan, New Chapter Press, 2010, s. 645, ISBN 978-0-942257-70-0.^{[källa från Wikidata]}

[962ac0e33c87adf52fa1809f5b823b102308ec35-5] Lance Tingay, 100 years of Wimbledon, Guinness Superlatives, 1977, s. 205.^{[källa från Wikidata]}

[6] ttps://www.espn.com/tennis/story/_/id/40506547/vic-seixas-wimbledon-champion-hall-famer-dies-100 (engelska)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]