Formel 1-VM 1983 hade 15 deltävlingar som kördes under perioden 13 mars-15 oktober. Förarmästerskapet vanns av brasilianen Nelson Piquet och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.
F1-regler i korthet 1983 |
Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
---|
Max cylindrar | 12 |
---|
Bilens minimivikt | 540 kg |
---|
Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. |
---|
Stall/Tillverkare | Nummer | Förare |
Alfa Romeo | 22 | Andrea de Cesaris, Italien |
23 | Mauro Baldi, Italien |
Arrows-Ford | 29 | Marc Surer, Schweiz |
30 | Chico Serra, Brasilien |
Alan Jones, Australien |
Thierry Boutsen, Belgien |
ATS-BMW | 9 | Manfred Winkelhock, Tyskland |
Brabham-BMW | 5 | Nelson Piquet, Brasilien |
6 | Riccardo Patrese, Italien |
Ferrari | 27 | Patrick Tambay, Frankrike |
28 | René Arnoux, Frankrike |
Ligier-Ford | 25 | Jean-Pierre Jarier, Frankrike |
26 | Raul Boesel, Brasilien |
Lotus (Lotus-Ford & Lotus-Renault) | 11 | Elio de Angelis, Italien |
12 | Nigel Mansell, Storbritannien |
McLaren (McLaren-Ford & McLaren-TAG) | 7 | John Watson, Storbritannien |
8 | Niki Lauda, Österrike |
Osella (Osella-Ford & Osella-Alfa Romeo) | 31 | Corrado Fabi, Italien |
32 | Piercarlo Ghinzani, Italien |
RAM-Ford | 17 | Eliseo Salazar, Chile |
Jacques Villeneuve, Kanada |
Kenny Acheson, Storbritannien |
18 | Jean-Louis Schlesser, Frankrike |
Renault | 15 | Alain Prost, Frankrike |
16 | Eddie Cheever, USA |
Spirit-Honda | 40 | Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige |
Theodore-Ford | 33 | Roberto Guerrero, Colombia |
34 | Johnny Cecotto, Venezuela |
Toleman-Hart | 35 | Derek Warwick, Storbritannien |
36 | Bruno Giacomelli, Italien |
Tyrrell-Ford | 3 | Michele Alboreto, Italien |
4 | Danny Sullivan, USA |
Williams (Williams-Ford & Williams-Honda) | 1 | Keke Rosberg, Finland |
2 | Jacques Laffite, Frankrike |
42 | Jonathan Palmer, Storbritannien |