Kentauren

För andra betydelser, se Kentaur (olika betydelser)
Kentauren
Centaurus
Lista över stjärnor i Kentauren
Latinskt namnCentaurus
FörkortningCen
Rektascension13 h
Deklination-50°
Area1060 grad² (9)
Huvudstjärnor11
Bayer/Flamsteedstjärnor69
Stjärnor med exoplaneter14
Stjärnor med skenbar magnitud < 310
Stjärnor närmare än 50 ljusår8
Ljusaste stjärnanAlfa Centauri (-0,27m)
Närmaste stjärnanProxima Centauri (4,24 )
Messierobjekt0
Meteorregn3
Närliggande stjärnbilderVattenormen
Luftpumpen
Seglet
Kölen
Flugan
Södra korset
Cirkelpassaren
Vargen
Vågen
Synlig vid latituder mellan +25° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under maj.

Kentauren (Centauruslatin) är en ljusstark stjärnbildsödra stjärnhimlen. Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[1]

I stjärnbilden ingår bland annat trippelstjärnan Alfa Centauri, som är Solens närmaste stjärngranne.[2][3]

Kentauren var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Enligt den grekiska mytologin led kentauren Folos det ironiska och nesliga ödet att tappa en av hjälten Herakles förgiftade pilar på sin fot. Herakles odödliggjorde honom då genom att lyfta upp honom på himlavalvet och låta honom bli stjärnbilden Kentauren.

Herakles motsvarar Hercules i den romerska mytologin.

Stjärnbilden Kentauren (Centaurus) som den kan ses med blotta ögat.

Kentauren är en ljusstark stjärnbild som innehåller två av stjärnhimlens tio ljusstarkaste stjärnor. [4][1]

  • α - Alfa Centauri (Rigil Kentaurus) är en multipelstjärna på bara 4,3 ljusårs avstånd från Jorden, vilket gör den till vår närmaste granne i rymden. Systemets kombinerade magnitud är -0,27. Rigil Kentaurus kommer från arabiska Rijl Qantūris som betyder “Kentaurens fot”. Den har också fått namnen Rigil Kent och Toliman.
    Proxima Centauri heter den komponent i systemet som befinner sig allra närmast oss, på 4,2 ljusårs avstånd. Den har emellertid endast av magnitud 11,05 varför det krävs teleskop för att se den.
  • β - Beta Centauri (Hadar eller Agena) är en blåvit jätte av magnitud 0,6.
  • θ - Theta Centauri (Menkent eller Haratan) är en orange jätte av magnitud 2,06.
  • γ - Gamma Centauri (Muhlifain) är en dubbelstjärna av magnitud 2,2.
  • ε - Epsilon Centauri är en blåvit jätte av magnitud 2,29.
  • η - Eta Centauri är en Gamma Cassiopeiae-variabel av magnitud 2,33.
  • ζ - Zeta Centauri (Alnair) är en spektroskopisk dubbelstjärna med magnitud 2,55.
  • δ - Delta Centauri (Ma Wei) klassificeras också som Gamma Cassiopeiae-variabel och varierar 2,51 – 2,65 i magnitud.
  • ν - Ny Centauri är en blåvit stjärna och Beta Cephei-variabel. Den varierar i ljusstyrka endast mellan 3,38 och 3,41.
  • κ - Kappa Centauri (Ke Kwan) är en dubbelstjärna av magnitud 3,13.

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]
Galaxen NGC 4650A fotograferad av Hubbleteleskopet.
Bumerangnebulosan fotograferad av Hubbleteleskopet.

Kentauren innehåller gott om intressanta objekt.[4][1]

  • NGC 3766 (Caldwell 97) är en öppen stjärnhop av magnitud 5,3.
  • Omega Centauri (NGC 5139, Caldwell 80) är en klotformig stjärnhop med magnitud 5.33. Den listades som stjärna av Ptolemaios, beskrev 1677 av den engelske astronomen Edmond Halley som nebulosa och fastställdes sedan av den tysk-brittiske astronomen William Herschel på 1830-talet som vad den var – en stjärnhop. Omega Centauri innehåller flera miljoner stjärnor.
  • NGC 5286 (Caldwell 84) är en klotformig stjärnhop av magnitud 8.31.
  • NGC 5460 är en öppen stjärnhop av magnitud 5,6.
  1. ^ [a b c] ”Centaurus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/centaurus-constellation/. Läst 30 januari 2014. 
  2. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  3. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 30 januari 2014. 
  4. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 342-343. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]