Stora björnen

För ön i Haninge kommun, se Stora Björn.
Stora björnen
Ursa_Major_IAU.svg
Lista över stjärnor i Stora björnen
Latinskt namnUrsa Major
FörkortningUMa
Rektascension10,67 h
Deklination+55,38°
Area1280 grad² (3:e största)
Huvudstjärnor7, 20
Bayer/Flamsteedstjärnor93
Stjärnor med exoplaneter21
Stjärnor med skenbar magnitud < 37
Stjärnor närmare än 50 ljusår8
Ljusaste stjärnanAlioth (ε UMa (Epsilon Ursae Majoris) (1,76m)
Närmaste stjärnanLalande 21185 (8,31 )
Messierobjekt7
MeteorregnAlfa-ursiderna, Leonid-ursiderna
Närliggande stjärnbilderDraken, Giraffen, Lodjuret, Lilla lejonet, Lejonet, Berenikes hår, Jakthundarna, Björnvaktaren
Synlig vid latituder mellan +90° och −30°
Bäst synlig klockan 21:00 under april.

Stora björnen (latin: Ursa Major; 'stor björnhona') är en stjärnbildnorra stjärnhimlen. Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.[1]

Stora björnen förväxlas ibland med Karlavagnen, som emellertid är en asterism, som bara består av de sju ljusstarkaste stjärnorna i Stora björnen.

Stora björnen är den tredje största stjärnbilden på himlen.

Stora björnen var en av de 48 konstellationer som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Konstnärlig teckning av Sidney Hall, 1825.

Enligt den grekiska mytologin var Kallisto en av guden Zeus älskarinnor, som hans svartsjuka fru Hera hämnades på genom att förvandla henne till en björn. Björnen placerades senare på himlavalvet av Zeus.

Från nordliga breddgrader, exempelvis Europa och de norra delarna av Asien och Nordamerika, är Stora björnen en cirkumpolär stjärnbild, det vill säga den går aldrig ner under horisonten, till skillnad mot andra kända stjärnbilder, till exempel Orion.

Stjärnbilden Stora björnen (Ursa Major) som den kan ses med blotta ögat.

Stjärnbildens namngivna stjärnor i alfabetisk ordning efter deras latinska namn. [2]

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]

Landskapsstjärnbild

[redigera | redigera wikitext]

Stora björnen är Härjedalens landskapsstjärnbild. Stora björnen ingår också i Alaskas flagga.

  1. ^ http://www.iau.org/public/themes/constellations/
  2. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 470-471. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  3. ^ Laughlin (2013). ”How Worlds Get Out of Whack”. Sky and Telescope: sid. 29.