Lantan

Lantan
Nummer
57
Tecken
La
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

La

Ac
BariumLantanCerium
[Xe] 5d1 6s2
57La



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa138,9055 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet6146 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 193 K (920 °C)
Kokpunkt3 730 K (3 457 °C)
Molvolym22,39 × 10-6 /mol
Smältvärme6,2 kJ/mol
Ångbildningsvärme414 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie195 (-) pm
Kovalent radie169 pm
JonisationspotentialFörsta: 538,1 kJ/mol
Andra: 1 067 kJ/mol
Tredje: 1 850,3 kJ/mol
Fjärde: 4 819 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 5d1 6s2
e per skal2, 8, 18, 18, 9, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (stark bas)
Elektronegativitet1,1 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Ljudhastighet2 475 m/s
Elektrisk konduktivitet1,26·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet2,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Lantanisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
135La syntetisk 19,5 timmar ε 1,200 135Ba
136La {syn.} 9,87 minuter ε 2,870 136Ba
137La {syn.} 60 000 år ε 0,600 137Ba
138La 0,09 % 1,05·1011 år ε
β-
1,737
1,044
138Ba
138Ce
139La 99,91 %
Stabil
140La {syn.} 1,6781 dagar β- 3,762 140Ce
141La {syn.} 3,92 timmar β- 2,502 141Ce
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Lantan är ett grundämne och en lantanoid, och tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. Dessa metaller har en stor efterfrågan inom bland annat elektronikindustrin.

Lantan upptäcktes 1839 oberoende av varandra av svenskarna Axel Erdmann år 1839.[1] och Carl Gustaf Mosander. Den senare isolerade lantanoxid ur ceria (oren ceriumoxid). Han fann att endast en del av den bildade oxiden kunde lösas i salpetersyra då han upphettade ceriumnitrat. Den lösliga oxiden kallade han lantana. År 1841 separerade han lantana i lantana och didymia (didym), varav den senare kom sedan han separerat ytterligare. Namnet kommer från grekiska lanthano, att ligga gömd.

Lantan är en silvervit metall som är mjuk och plastisk och kan formas med kniv. Den saknar biologisk funktion och är obetydligt giftig.[1]

Förekomst och framställning

[redigera | redigera wikitext]

Lantan förekommer i lantanoidmineral, t.ex. monazit, bastnäsit och cerit, och halten i jordskorpan är ca 40 ppm. Metallen kan framställas genom reduktion av vattenfri lantanklorid med litium.[1]

Lantan används i vissa legeringar och värmebeständiga material. En blandning av lantan med olika lantanoider kallas mischmetall, vilken bl. a. används som gnistbildare i tänddon.

  1. ^ [a b c] Lennartson, Anders (2011). Periodiska systemet. Lund: Studentlitteratur. sid. 210–212. Libris 12320904. ISBN 9789144070360